Jadu det har blivit en jäkla massa rännande för mig i helgen må jag säga. Inte speciellt bra för min hosta, känns som den bara blir värre istället för bättre. Så får väl vara duktig och gå till en läkare snart. I alla fall så blev det först bio då vi såg ”I rymden finns inga känslor” som var riktigt bra. Jag brukar inte vara så förtjust i svenska filmer men den här var rolig och gullig. Och väldigt kul att se hur dom hade valt att spegla en person som har asberger. Verkligen sevärd tycker jag, får i alla fall sju poäng av 10 möjliga. ^^ Efter bion blev det att åka hem med Lisa till hennes lägenhet i Östhammar. Vera följde också med för det var lättare med bussar för henne därifrån. Fick samtal från en go vän jag trodde att jag hade förlorat också, riktigt trevligt! 😀
På lördagen blev det mest att slöa fram till vi skulle fixa oss i ordning, vinka av Vera vid bussen och sen bege oss till Malin i Gävle. Säger bara jäklar vilken lägenhet! Sjukt stor och sjukt fin är den. Jag blev riktigt avundsjuk och ännu ännu ännu mer sugen på att själv få flytta hemifrån igen. Men det kommer för mig med så småning om. ^^ På kräftskivan kom också Malins arbetskollega Linnea och hennes pojkvän Magnus, riktigt trevliga personer. Och såklart fick John rätt i att jag skulle vara tyst till en början och sen pladdra på som fan. Men det var inte BARA alkoholen vill jag säga! Visst är jag blyg med nytt folk, men nykter har jag också hyfsen att inte avbryta andras konversationer. *haha* Det blev i alla fall en riktigt trevlig kväll och kom inte i säng fören klockan va halv 4 eller något sånt.
Dagen efter var jag såklart väldigt bakis, plus förkylning som jag fort märkte inte var en härlig kombo. Jag låg i soffan och försökte somna om en stund för att kanske må bättre, men det gick inte. Jag vaknade till av att jag varje gång jag höll på att somna tappade förmågan att andas in. *asg* Låter säkert superflummigt men så var det. Jag var tvungen att verkligen ta stooooora djupa andetag, vilket jag inte kunde när jag började somna, så då fick ja inte in någon luft, så jag vaknade upp och så höll jag på i kanske tio minuter i alla fall. Jag är verkligen inte normal. ^^ Sen till slut la jag mig på vardagsrumsgolvet för jag mår inte lika illa när jag ligger på en hård yta. Fråga mig inte varför, det är ungefär lika komplicerat som att förklara vad jag menar när jag säger till folk att jag andas igenom mina fötter. 😉 Och medan Lisa var iväg på eftermiddan och träffade en ny bekant så hade vi tv-kväll med politiska debatter, idol avsnitt och japansk skräck. Vilken blandning va?! Det var mysigt faktiskt. Och sen när Lisa kom tillbaka åkte vi hem till henne för att sova så att Malin kunde få vila ut lite eftersom hon skulle upp och jobba i morse.
Och när jag tog bussen till Uppsala ”i morse” så sprang jag snabbt in på pocketbutiken där för att leta upp den här boken.
Jag var bara tvungen efter att Malin sagt så bra saker om den i helgen. 😉 Blev lite förvånad över det faktiskt men säger hon att den är bra så är den säkert det, och Marilyn Manson är ju verkligen en intressant person så hur tråkig kan boken vara egentligen? ^^ Tänkte vara snål och låna den av henne först, men så tänkte jag att va tusan! Så mycket kostar ju inte pocketböcker iaf och det är säkert värt det.
Jag läste två kapitel på bussen hem, hann inte mer än så. Det är så länge sen jag läste en bok att jag inte har lika lätt för att komma in i dom ordentligt längre. Jag liksom läser utan att faktiskt ta in vad det står. Kunde inte alls blockera alla ljud runt mig som förr så jag fick sitta med hörlurarna i öronen fast utan musik på. Och ja…det jag hann läsa var riktigt bra och intressant! Ungefär vad man hade förväntat sig och lite till från en så udda person. Och nu har jag tänkt gå till sängs trots att klockan bara är strax efter elva…för jag ska läsa vidare i den här otroliga boken. *ler*
Imorrn ska jag försöka vara duktig och göra lite nytta. Dra i trådarna på mitt livsnystan så man kanske löser ut knutarna lite snabbare. För ger man upp så kommer ju ingenting att hända, trasslet sitter kvar. Jag har just nu ett riktigt nystan som jag försöker trassla upp medan jag ser på serien ”Psych” och härligt nog så hjälper det en att på nått vis se på saker mer positivt….när man inte finner en rejäl jäkla knut mitt i som tar en timmar att reda ut dvs. ;P
Chrimy - It takes a fool to remain sane 