Detta är ett litet småkomplicerat ämne måste jag säga. Och lättast blir väl att ta det från början. Det är så att när jag var riktigt liten så hade jag i princip bara killkompisar. Jag gillade att leka krig och kull istället för att hoppa hopprep, jag hade transformers istället för barbies osv. Så när man började skolan blev jag rätt utstött av alla tjejerna i klassen. Det var bara en av dom som var min vän, men hon var en ganska så dålig sådan. Igenom åren så spred hon saker om mig som inte vara sanna, men också sånt jag berättat för henne i förtroende. När vi var små kunde hon säga saker om mig till resten av klassen mitt framför ögonen på mig. Jag sa inte ens emot lögnerna för jag visste att det bara skulle få det att verka ännu mera sant. Hon var ”poppis” och jag var inte det, så mig lyssnade man inte på. Sjukt nog så fortsatte jag vara vän med henne för när jag blev äldre (typ 3an-4an) så dög jag inte heller åt grabbarna för då kom det där med tjejbaciller och sånt tjafs. Så jag hade bara en att umgås med i skolan typ..
Det hela gjorde att jag fick svårt att lita på folk. Och jag ”bevakade” varenda vän jag hade så noga att minsta snedsteg från deras sida gjorde att jag stängde igen mig som en mussla. Vilket är ohållbart för alla gör vi misstag någon gång. Men tyvärr så matade det på den oron jag hade och bevisade för mig ännu mer att det inte går att lita på någon. Och tyvärr var det fler som var duktiga på att snacka runt igenom åren.
Och än idag är det så att jag inte ser det som att jag har en bästa vän. Men jag har många nära vänner och det duger fint åt mig. Tyvärr har man ju tappat några på vägen men det är så det är här i livet. Vissa saknar jag mer än andra… Dom goda nyheterna är väl att jag sakta men säkert med åren börjar lita mer på folk, jag har blivit mer öppen som person rent allmänt. Det stör mig inte så mycket längre vad folk tycker om mig och vad det snackas om så därför kräver jag inte heller samma 100% säkerhet från dom i min omgivning. Jag vet vem jag är och det är det som räknas, och har jag vänner som gillar mig för den jag är så är det guld värt och resten av världen kan fara åt pipsvängen. 😉
Chrimy - It takes a fool to remain sane 