Har John Blund tagit droger?

Jadu det där med sömn är en lustig pryl. Jag somnade som en stock när jag la mig ner i sängen, jag mådde inte så bra då. Sedan vaknade Nikki och ville ha välling. Det är två timmar sedan och jag har fortfarande inte kunnat somna om. Huvudet gör ont, känner mig lite yr och illamående..ungefär som när jag blir åksjuk. Jag har inte lust att bli sjuk just nu! Får i sånna fall trösta mig med att Daniel är ledig fr.o.m. onsdag så då kan han se efter Nikki i värsta fall.

Om två timmar till kommer Nikki vakna, då är det morgon enligt henne. Känns nästan inte som någon idé att försöka sova längre. Men jag borde försöka..

Försöka är det jag kör på nuförtiden med det mesta men framförallt sömnen. Jag har börjat gå och lägga mig på tok för sent på kvällen, speciellt med tanke på att Nikki börjat gå upp 6 också. Men kvällen är ju min egentid! Tid som jag just nu spenderar med att göra armband. Dock så tror jag att det är boven till min huvudvärk, min arbetsställning är inte den bästa och nacken klagar. Ögonen också för den delen, det är nog dags för en ny synundersökning!

Nä…Nu ska jag spela lite på mobilen så kanske tröttheten dyker upp..

Work Work

Ja, jag ska gå in lite på hur det ser ut för mig med arbete just nu.

Ikväll är nämligen mitt sista pass hos min nuvarande kund. I alla fall som är mitt eget, Juha har redan frågat om jag kan hoppa in åt honom nästa månad. ^^ Men kommer kännas rätt konstigt att överge den plats jag varit på i 6 år. Så jag får väl passa på att suga i mig atmosfären en sista gång, det har ju haft sina tunga perioder men kanske ser man det på ett annat sätt såhär i efterhand.

I måndags var jag och hälsade på hos en ny kund. Jag var där bara en timme men blev väldigt nervös/orolig. För den timmen var otroligt stel mellan mig, kunden och personalen. Och jag fick då veta att jag skulle gå heldags intro 8-22 på onsdagen. Jag kan säga att jag riktigt måtte dåligt hela tisdagen över tanken på en så stel och jobbig situation framför mig. Men kanske var det bra att jag körde i dom tankegångarna för när onsdagen väl kom så vart det rätt okej. Personalen var toppen och allting gick bra även om det var mycket nytt och jag hade konstant huvudvärk.

Blev dock lite irriterad och frustrerad när kontoret redan dagen efter hörde av sig till mig ett flertal gånger och erbjöd mig en massa pass där. Vissa kunde jag inte ta för jag har annat inbokat, vilket var frustrerande. Och andra pass var helt andra än vi pratat om att jag skulle ha, sånna som jag anser att jag inte klarar av pga olika anledningar. Men tog på mig ett pass i alla fall.

Igår blev jag också erbjuden en månads heltidsjobb hos ännu en ny kund, så ska gå intro där på onsdag för att se om det passar mig. Får hålla tummarna för att det känns bra för dom pengarna vore ju bra att få så jag kan fortsätta lägga undan. Speciellt nu när jag inte vet hur jobbframtiden kommer se ut.

Åter igen, så glad över att jag har Daniel som varit min klippa den här veckan på många sätt. ❤

Mardrömmar

Redan när drömmen startar så vet jag hur den kommer sluta för jag har drömt den en gång förut. Jag vill inte komma till slutet men kan inte få mig själv att vakna, kan bara låta allting hända som att se om en gammal film. Jag är inte mig själv utan en man, ibland en känd skådespelare men jag vet att detta inte är en film. Vi blir beskjutna av soldater som finns bara en bit bort. Detaljerna i början är inte så tydliga och dom rör om sig lite grann.

Det som är tydligt är den stunden då jag bestämmer mig för att springa fram till en lada där jag vet att en kvinna och hennes barn gömmer sig. Jag hinner inte riktigt ända fram innan jag måste kasta mig ner på marken och gömma mig i en hög med hö eller något. Jag ser kvinnans ögon igenom en springa vid dörren, hon tittar på mig alldeles vettskrämd. Det hörs hela tiden skott bakom mig och jag vet i mitt huvud att jag aldrig kommer kunna ta mig uppför trappan till dörren utan att bli skjuten. Den som byggt den här ladan har gjort ett uselt jobb för den finns ingen grund vilket iofs är tur för min del. För i skydd av höet lyckas jag krypa under plankorna som ska föreställa väggen och kommer till en öppning i golvet som har en stege så jag tar mig in till kvinnan. Hon säger att hon trodde att jag aldrig skulle lyckas.

Men jag vet som sagt redan slutet på detta och det talar jag om för henne. ”Du vet ju mycket väl hur det här slutar, minns du inte det?!” Jag blir irriterad på att hon låtsas om att hon aldrig varit med om den här scenenen med mig innan. Mitt hjärta dunkar i 180 för jag vet att vi börjar närma oss slutet som jag inte vill vara med om. Vi ser igenom springorna hur ”mina män” blir skjutna när dom försöker ta sig fram och vi kan inte göra annat än att se på medan dom faller ner till marken en och en. Snart finns det inga kvar och det är fritt fram för dom andra soldaterna att ta sig till ladan. Jag ser dom komma gående mot oss och den enda tanken jag har i huvudet är att se till så slutet blir så smärtfritt som möjligt. Det finns två sängar i ladan för att den här kvinnan har bott i sitt gömställe länge. Jag kryper in under den ena sängen och när jag gör det kan jag se den ena soldatens hjälm sticka upp ur samma öppning som jag kom in. Det finns ingenstans att ta vägen utan jag ligger bara kvar där och blundar..snart kommer det. Tänker för mig själv att det är bäst dom gör det fort så jag slipper lida.

Det tar inte många sekunder innan jag hör en hög knall samtidigt som jag känner en smärta i bakhuvudet. Den ena soldaten har skjutit mig i huvudet rätt igenom sängen, han visste exakt vart jag fanns. Smärtan formar sig verkligen som ett hål, kan nästan känna att kulan sitter där. Och sen kommer nästa obehagliga känsla. Fortfarande vid medvetande känner jag hur det samlas mer och mer blod från mitt skottsår som fyller upp min mun och sedan rinner ut längst golvet. Jag ligger helt stilla och bara låter det hända för jag kan inte vakna. Snart hör jag kvinnan snyfta till och sedan två skott till. Jag känner hur någon petar till mig i ryggen som för att verkligen se efter att jag är död. Jag rör mig inte alls för jag vill inte bli skjuten ännu en gång, vill inte känna mer smärta. Och som tur är nöjer han sig med att bara peta till mig och bestämmer sig för att jag är död..vilket jag snart är ändå.

Inte föränn dom går därifrån kan jag vakna ur drömmen, men världens värk i bakhuvudet. Tänk va man kan lura sin hjärna och hur hjärnan kan lura kroppen. Jag kunde fortfarande känna såret i huvudet och blodsamlingen i munnen i princip. Det tog ett par minuter innan jag verkligen kunde öppna ögonen. Och det enda jag kunde känna och tänka var lättnad..”va skönt att det är överstökat!” Hur sjukt är det inte?! Drömmen har suttit fast i mitt huvud hela dagen, speciellt den stunden när jag blir skjuten även fast den gick så fort så hann det hända så mycket. Det höga skottet, smärtan i huvudet, blodet som rinner ut på golvet, höra dom andra två bli skjutna, känna hur soldaten petar till mig i ryggen. Så snabbt men så obehagligt utdragen smärta att den kändes SÅ verklig. Det var länge sen jag drömde det för första gången men mindes det så väl när den satte igång. Hoppas jag slipper den inatt..