Året som har varit

Det här är ett sånt där inlägg som egentligen bara är intressant för mig. ^^ Det är nu jag ska summera allt som har hänt under det året som har varit på något vänster. Det blir nog lite långt inlägg även om jag ska försöka fatta mig kort. 🙂 På inlägget innan har wordpress satt ihop mitt bloggår, men det var inte så mycket att hurra för den här gången ;P

Jahaaaaa….

Året började iaf med teoriprov och sedan en uppkörning som jag kuggade. En månad senare gjorde jag ännu en uppkörning men den gick ännu sämre en den innan för jag var så himla nervös! Nu, nästan ett år senare så har jag fortfarande inget körkort av olika anledningar. Men men, det löser sig på nått vänster till slut 🙂

Jag har fått möjligheten att prova på någonting nytt! Då och då under våren så hoppade jag in på förskolan där Ann-Sofi jobbar. Jag var extremt trött efter första dagen men det var otroligt roligt att få jobba där med dom underbara barnen. *haha*

Johan och Matte isolerade uppe på vinden, och i mars kom Anders tillbaka för att inspektera. Han var riktigt nöjd. Den 24e april visades vårat avsnitt av Arga Snickaren på tv. Det var jobbigt att se sig själv på tv men ändå inte så hemskt som jag hade föreställt mig. Vi har efter det också bytt tak på vår utbyggnad (hallen och tvättstugan), det tog sin lilla tid. Den sista biten fick vi hjälp med av Daniels familj då vi spenderade all vår lediga tid på sjukhuset.

Som dom flesta vet så den 10e augusti hamnade Johan på intensiven efter en hemsk olycka, han brände 41,5% av huden. I nästan tre månader spenderade jag mestadels av dagarna vid Johans sida på sjukan. Jag har redan skrivit rätt mycket om det i bloggen så tänker inte upprepa det i detta inlägg. Själv har jag varit hemma från jobbet det här året mer än något annat år, ofta bara en dag här och där pga magsmärtor. Några nätter fick jag så ont att jag bara låg och grät. Var på väg till akuten en av gångerna men så slutade det plötsligt så valde att avvakta. Var till vårdcentralen och tog lite prover, gjorde ett ultraljud som visa på gallsten men då hade det varit lugnt länge. Sen poff i september så fick jag ett gallstensanfall igen och åkte till akuten, blev att operera bort gallblåsan.

Jag och Daniel var och kikade på ringar i våras, något som visade sig vara väldigt knepigt. Vi tycker lika på vissa punkter men annars har vi väldigt olika smak! Men efter mycket letande så hittade vi till slut två ringar som vi gillade (så olika men som ändå matchar varandra) och som vi då beställde. Det blev krångel och förseningar som hette duga men 2-3 månader senare så fick vi äntligen hem dom. Så den 16e december förlovade vi oss inne på biografen i Täby, precis innan ”The Hobbit: The Desolation of Smaug” började.

Så tar vi lite sån där småinfo!

• Midsommar firade jag i Riala med Daniels familj. På kvällen fick jag följa med på Daniel och Björns årliga fisketur vilket var riktigt trevligt även om det blev jääääääkligt sent. ^^
• Jag har provat göra eget vin för första gången, får se i sommar hur det smakar när det har lagrats ett tag. 😉
• Det har blivit en hel del pyssel, mest sådant för att fixa hemma hos mamma eller i lägenheten.
• Jag slog ihop mina två bloggar för att det var dumt med två som jag sällan uppdaterade. 😉
• Vi ifrån Bergshamra var på spelkväll i Hallstavik hos Vera och Adam, riktigt skojigt.
• Daniel och jag firade ett år tillsammans, längsta förhållandet jag haft.<3
• Jag har fått hjälpa några främlingar här och där – kändes riktigt bra även om det var småsaker.
• Tessan och Johan gjorde slut i mars, det var riktigt tråkigt. Men vi umgås alla ändå så inte mycket skillnad 😉
• Jag och Daniel har åkt på en dagskryssning, var riktigt mysigt.
• Det har nu gått 4 år sedan Mattes olycka – känns som det vore igår även fast mycket hänt sen dess.
• Jag har fått se sköna band live såsom 3 Doors Down, Skillet, Bon Jovi och Nickelback (för andra gången) – det var awesome! 🙂
• Daniel började på Coop i Arninge
• Jag har skaffat nya glasögon som jag verkligen älskar. Har aldrig trivts i glasögon innan jag hittade dom här. Dock bara använt dom periodvis av olika anledningar.
• Vi har bowlat med mina vänner i Uppsala.
• Jag och Daniel har bråkat med mygg i skogen för att fotografera Mimmi. Något som var riktigt roligt även om myggen var irriterande. Har fotat henne vid två andra tillfällen också. Dock inte hunnit fixa så många av bilderna sen allt med Johan hände.
• Johans fina bil blev stulen
• Jag har fått prova mat ifrån Tanzania när en kollega fyllde år – riktigt mumsigt.
• Matte tog studenten! Nu är vi stora allihopa, fasiken va tiden går.
• Vi köpte en skrivare+scanner+kopiator, var nog bästa köpet i år. Jag använder den iaf väldigt mycket. ^^

Och så lite lärdomar eller vad man ska säga…insikter?

Jag har insett hur viktigt det är för mig med ordning och reda. Min skalle blir tokig när det är rörigt, men det är väl därför jag är som jag är…för ordning har jag sällan 😉

Jag har insett att om inte jag gör något för mig så blir det inget gjort för ingen kommer göra det åt mig. Och jag har inser sakta men säkert att det är okej att kräva det man faktiskt förtjänar, och det är okej att be om hjälp ibland. Jag har börjat ta tag i saker och fått någorlunda ordning på t.ex. skulder. Och efter många år så har jag äntligen blivit av med min telefonfobi! Mycket tack vare situationer under året som tvingat mig till det, något som var extremt jobbigt då men som jag är tacksam för idag.

Jag har grubblat en heeeeel del, det gör jag visserligen alltid men nu har det verkligen funnits saker att grubbla över. Och jag har spunnit på en idé som jag verkligen gillar och nog kommer få ihop nu under 2014 – håll utkik! 😉

Vissa dagar borde man inte kliva ur sängen..?

Skulle inte påstå att det här året har börjat bra, det har varit rätt tungt..

Efter nyår så har jag i princip blivit utan jobb. Jag har ju alltid varit timmis men har under alla åren alltid haft några fasta timmar varje månad, nu har jag inte det längre. På sätt och vis är det ju skönt att få varva ner och ha min ”semester” men samtidigt får man lite panik om hur jag ska få det att gå ihop ekonomiskt. Förra månaden jobbade jag bara två pass så kommer inte bli mycket till lön. Och nu när jag inte bor hemma längre så vill jag inte heller snylta/leva på Daniels lön, så det är tungt. Jag har alltid velat hitta något annat att jobba med och nu får jag fokusera på det ännu mer..

Men det som har tagit mest fokus är körkortet, mest psykiskt eftersom jag inte har pengar längre. Jag kuggade uppkörningen i januari, och tyvärr har Norrtälje väldigt ont om uppkörningstider så nästa uppkörning blev en månad (!) senare. Jag tog bara två körlektioner därimellan eftersom jag som sagt inte har råd. Var så sjukt nervös på nästa uppkörning att jag gjorde sånna fel som jag aldrig brukar göra annars, såsom att inte kolla ordentligt i vissa korsningar osv. Så jag kuggade den också, och gick hem och grät som en tok.. Jag vill bara få det överstökat för jag har blivit så ”besatt” av det att jag inte tänker på något annat. Nu blir det problem med att det dröjer ännu en månad tills det finns uppkörningstider, men då har min teori gått ut så jag får inte ens boka dom tiderna. Så jag måste antingen hoppas på återbud (inte stor chans här), köra upp någon annanstans eller vänta och sedan göra om teorin och sen ännu en uppkörkning. *suckar* Såhär i efterhand hade jag ju gjort det här med körkortet helt annorlunda, men alltid lättare att vara efterklok. Jag trodde att det skulle gå så snabbt och smidigt med intensivkursen..pfft!

Börjar också mer och mer tänka på min vikt igen.. Jag var så himla duktig där i början på förra året, drog till friskis 3-5ggr i veckan. Och lyckades gå ner i alla fall 10kg på två-tre månader. Men sen blev det ju festival och dylikt, och sen under hösten och vintern har jag levt i kärleksbubblan med mysmat och gottigheter. Jag lär definitivt ha gått upp dom där tio kilona och det känns inte kul. Det börjar bli dags att ta sig tillbaka till vardagen med den biten och komma igång med träningen igen OCH mycket mer hälsosam mat. Men är svårt när jag har dom andra två bitarna att fokusera på.

Samtidigt är jag så himla orolig för att jag kommer rasa ner så himla lågt av all press jag sätter på mig själv, all jag oroar mig för. Vissa dagar mår jag verkligen SÅ himla dåligt, gråter för precis allt för att jag egentligen tänker på dom här tre grejerna. Men också oron över att jag kommer lägga alldeles för stor last på Daniel som gör allt för att försöka ”bära” mig igenom allt det här. Och det lustiga (egentligen inte roligt alls) är ju att det skapar en ond cirkel. Jag är ledsen – oroar mig för Daniel – blir mer ledsen av det – oroar mig ännu mer osv. Han är en otrolig klippa för mig, men vill samtidigt inte att han tar på sig den rollen.

Jag säger kanske mer här än vad jag borde, men ibland är det behövligt att blotta sitt innersta. Få ut det som gnager på en dag ut och dag in. Kanske får det en att tänka på ett helt nytt sätt..

Japp, jag är tråkmånsen

När ska egentligen ”Jag pallar/orkar inte” bli ett okej svar utan att man ska behöva ge en utförlig bakgrundshistoria till sitt val? Ibland så vill man inte gå igenom alla orsaker (tro mig jag har dom) till varför man tackar nej. Och ibland är det faktiskt så att man bara inte orkar helt enkelt, och det borde vara okej. Vi är alla slut ibland, antingen fysiskt eller psykiskt..

Jag bjuder på att ni får kalla mig tråkig EN gång när ni frågar om en grej om jag säger nej. Men allt efter det (om samma sak) kommer inte få mig att ändra mig utan kommer bara resultera i att jag sitter med sjukt dåligt samvete. För tro mig, jag känner mig verkligen svinig och jag ser hur besvikna ni är.. men jag måste tänka på mig själv först och främst.

Det är absolut inte något personligt mot den man säger nej till, jag tycker verkligen inte sämre om han/hon än någon annan! Det råkade bara passa väldigt dåligt för mig just då. Ska man gå på varenda fest, fika, spelning, uppträdande, födelsedag osv. så kommer man få springa runt som en dåre. Det är det väl ingen som pallar? Och tro mig ni kommer inte ens vilja ha mig där då för förr eller senare så sinar det i topphumör-kontot.

Och det är inte för att jag har skaffat pojkvän som jag säger nej till allt. Jag var tråkig långt innan dess och det vet ni, kom igen.. Men självklart är det så att han får mycket av min lediga tid, så är vi alla när vi är kära så kom inte och ge mig skit för det.
Jag har ALLTID varit sån att jag tycker om att ha tid för mig själv ibland då jag sitter och pysslar eller whatever. Speciellt när det är mycket grejer på gång..

Det är ju så nu att jag har mycket på gång med jobbet för jag haft nya kunder, nya saker att lära mig och osäkra tider så vet knappt var och när jag ska jobba. Imorrn sätter jag igång med körkortet också vilket jag är sjukt nervös (och taggad!) inför så det är i mitt huvud ganska konstant. Som några av er vet så kommer det också hända en hel del hemma snart, och det är massa förberedelse arbete inför det att göra. Jag har också haft en rejäl bergodalbana i mitt humör på sistone som min älskling hjälpt mig med. Men allt det där vill jag inte ta upp när jag tackar nej till något.

Jag må vara den största tråkmånsen, speciellt när det kommer till att festa för jag ser inte samma charm i det längre. Och jag kommer nog tacka nej till det mesta framöver, för det är så sjukt mycket ni har bokat in den här vintern (har ni tråkigt eller?!) Visst jag kanske inte vill festa eller så med dig, men när det verkligen gäller och du behöver ett öra eller en axel så finns jag här. Ropa på mig, jag kommer springandes!  Jag bryr mig om mina nära och kära och kommer inte försvinna ifrån er, jag finns alltid här. ❤

Det här inlägget är inte riktat till EN person. Det är flera personer som har ”varit på mig” på sistone så det är inget personligt påhopp. Jag ser det mer som en liten påminnelse om att vi alla borde tänka efter lite. Det finns alltid en orsak till varför folk gör det dom gör eller säger det dom säger, och det är inte alltid orsaken är så uppenbar.

(blev tvungen att skriva om hela inlägget för det försvann, så nu har jag säkert tappat/glömt en massa bitar som jag ville ha med.. men ni hajjar grunden iaf)

Upp över öronen

Som nykär så har man ju så mycket som bubblar inom en, nästan det enda man vill prata om är hur fantastiskt glad man är och hur underbar ens partner är. Något som ibland kan vara rejält jobbigt för singlar (vet eftersom jag var det i 6år *ler*) att behöva lyssna på dag ut och dag in. 😉 Så istället för att tjata sönder öronen på folk så slänger jag upp ett inlägg istället. Ett inlägg där jag får skriva exakt vad jag tycker och tänker, eller kanske ännu mer vad jag känner. Dags för en del bubblor att komma upp till ytan!

Jag och Daniel har snart varit tillsammans i tre månader, men det känns som så mycket längre. Beror väl på att vi umgicks rätt intensivt innan vi blev tillsammans och att jag nu mer eller mindre bor hos honom. Har fått mig en egen nyckel, plats för mina kläder i sovrummet och halva badrumsskåpet. 😉 *haha* Jag är mer här än vad jag är hemma, blir mer att ”åka och hälsa på familjen” nu när jag åker hem. Och trots att jag alltid har…oroat mig kan man väl säga, för hur jag ska lyckas bo med någon när jag tycker om att ha så mycket egentid, så har det gått galant. Visserligen är det så nu på sistone att jag har en hel del tid för mig själv för jag är hemma själv på dagarna när han jobbar, men oftast så känns det snarare tomt när han är borta så vill inte vara själv. Och jag trivs så otroligt bra med honom att det känns inte ansträngt på något sätt. Det fungerar riktigt bra helt enkelt!

Jag måste säga det att det här är långt ifrån dom förhållandena jag haft innan (visserligen inte haft många) på alla sätt och vis. Även hos mig själv är det förändringar i hur jag tänker. Nu var det ju iofs 6 år sen jag senast hade ett förhållande så man var ju yngre och tänkte annorlunda överlag. Men bara det där att tänka på framtiden inte känns som något som är tusentals år bort. Det känns inte konstigt att prata om framtida saker även fast vi varit tillsammans så kort tid.
Också sättet som han behandlar mig på är så extremt annorlunda (och fantastiskt) jämfört med andra jag träffat, dejtat, varit tillsammans med. Hur han öser komplimanger och gulliga ord över mig. Hur han pussar och kramar på mig hela tiden. Och att han alltid smsar mig och säger sådant som att han saknar mig och vill att jag ska komma hem snart när jag är och jobbar. De senaste kvällarna/nätterna nu har det varit rätt kallt och jag har då sovit med två täcken. Sen när han går upp och går till jobbet så lägger han sitt täcke över mig också så jag får ligga riktigt varmt och gott. ❤
För att inte tala om vilken otrolig stöttepelare Daniel har varit för mig dom dagarna som jag har mått dåligt, oavsett om det varit psykiskt eller fysiskt. Han tog hand om mig när jag var sjuk, köpte hem en påse med piller, halstabletter och förkylningshonung haha. Jag har aldrig varit med om att någon gör så otroligt mycket för att se till att jag är lycklig.

Förra helgen besökte vi hans familj, och jag var väldigt nojjig innan eftersom jag har så svårt för att träffa nytt folk. Fick mer eller mindre panik när jag fick veta hur många det skulle bli kanske och hur länge vi skulle stanna där. Han frågade om han kunde göra något för mig, lyssnade på mig, stöttade. Allting gick såklart fin fint och det blev en trevlig helg även om det tog mycket energi ifrån mig att göra det. Sov som en stock när vi kom hem på lördag kväll. ^^

Jag är så otroligt glad att jag funnit honom för han verkar verkligen passa mig perfekt. Tänk att man en vacker dag skulle bli tillsammans med någon som gick på Länna Skola, det hade jag ju aldrig trott för ett par år sedan. 😉 Här har man letat runt halva Sverige och hamnar ändå upp på sin egen bakgård kan man säga. *skrattar* Och jag är överlycklig! Vi har samma konstiga humor och kan spinna ihop en del konstiga grejer ibland, skrattar mycket tillsammans. Vi har mycket lika värderingar och syn på saker och ting. Vi kan diskutera saker på ett normalt sätt, något jag saknat. Vi har en del gemensamma intressen. Helt enkelt så verkar vi passa ihop på alla sätt och vis. Visserligen bara gått ett par månader men framtiden ser definitivt ljus ut.

Det är till och med så att jag längtar tills jag får se vad som finns där framme för oss…

Det börjar sjunka in..

Har en rätt jobbig dag idag rent psykiskt.

Fick mitt nya schema hos den nya kunden häromdagen och det fick mig att börja grubbla en del. I helgen kunde jag slå bort det för hade så roligt med Daniel. Vera och Adam var förbi här på lördagen också  och drack lite vilket var superkul! ❤ Men nu, måndag och jag sitter helt själv. Fast tror på att det är nyttigt att grubbla igenom saker ibland.

Grejen var väl den att få ett schema gjorde det mer verkligt, nu är det helt bestämt att jag ska vara där. Och då snurrar hjärnan med tankar om hur det kommer vara där. Helt ny kund och en del nya rutiner. Och nya tider.. Visserligen inga nätter men jobbar ofta 07:30-20.30 och jag kommer jobba dom helgerna som Daniel är ledig och tvärt om. Men men..får ju komma och sova bredvid honom iaf innan jag ska upp igen.
Ska nog begära en till intro dag innan jag börjar jobba för hos den kunden kör man helt själv hela dagen, så vill känna mig 100 på alla rutiner innan det är dags. Kommer säkert att gå toppen, vet att jag idag säkerligen nojjar mer än vad jag behöver. Men ja..lika bra att få det ur systemet!

Work Work

Ja, jag ska gå in lite på hur det ser ut för mig med arbete just nu.

Ikväll är nämligen mitt sista pass hos min nuvarande kund. I alla fall som är mitt eget, Juha har redan frågat om jag kan hoppa in åt honom nästa månad. ^^ Men kommer kännas rätt konstigt att överge den plats jag varit på i 6 år. Så jag får väl passa på att suga i mig atmosfären en sista gång, det har ju haft sina tunga perioder men kanske ser man det på ett annat sätt såhär i efterhand.

I måndags var jag och hälsade på hos en ny kund. Jag var där bara en timme men blev väldigt nervös/orolig. För den timmen var otroligt stel mellan mig, kunden och personalen. Och jag fick då veta att jag skulle gå heldags intro 8-22 på onsdagen. Jag kan säga att jag riktigt måtte dåligt hela tisdagen över tanken på en så stel och jobbig situation framför mig. Men kanske var det bra att jag körde i dom tankegångarna för när onsdagen väl kom så vart det rätt okej. Personalen var toppen och allting gick bra även om det var mycket nytt och jag hade konstant huvudvärk.

Blev dock lite irriterad och frustrerad när kontoret redan dagen efter hörde av sig till mig ett flertal gånger och erbjöd mig en massa pass där. Vissa kunde jag inte ta för jag har annat inbokat, vilket var frustrerande. Och andra pass var helt andra än vi pratat om att jag skulle ha, sånna som jag anser att jag inte klarar av pga olika anledningar. Men tog på mig ett pass i alla fall.

Igår blev jag också erbjuden en månads heltidsjobb hos ännu en ny kund, så ska gå intro där på onsdag för att se om det passar mig. Får hålla tummarna för att det känns bra för dom pengarna vore ju bra att få så jag kan fortsätta lägga undan. Speciellt nu när jag inte vet hur jobbframtiden kommer se ut.

Åter igen, så glad över att jag har Daniel som varit min klippa den här veckan på många sätt. ❤

Vilken helg..

Måndag igen då..

Brukar iofs inte betyda så mycket för mig, för oftast jobbar jag ju bara helger. Men ska till kontoret idag och snacka plus hälsa på hos min möjligtvis nya kund. Se hur det känns osv. Så håll tummarna. Sen ska jag nog upp till komvux i Norrtälje och se om jag kan få hjälp med ansökan.

Helgen har varit mestandels fantastisk även om jag grät i slutet på både fredagen och lördagen. Fredagen var visserligen för att jag var trött som ett jäkla as men inte ville sticka från poolen för än det var dags att stänga igen. För att förklara så var vi uppe i poolen lokalen och hade födelsedagsfest för Matte. Men som sagt hade oerhört kul men där framåt 2-3 blev jag bara tröttare och tröttare..

Lördagen var det inflyttningsfest hos Annalena, riktigt mysigt litet hus hon har skaffat. Och hade otroligt roligt, så mycket trevliga människor där varav vissa jag inte träffat på länge. Meeen så var det ju också vissa puckon. En del kan man ta med en nypa salt och skratta åt medan andra blir man bara rent ut sagt less och besviken på. Ta med sig knogjärn på en fest är idioti. Att bli förbannad på någon för att dom rör en är idioti. Jag och Daniel gick därifrån, ingen idé att stanna när det börjar spåra ur. Började gråta när man satt och pratade om det för allting kändes så himla dumt och ärligt talat pinsamt. Man tar hit någon man tycker om och vill presentera för alla andra man tycker om, och istället blir han ”hotad”.. Men men..

Slänger undan den biten och fokuserar på det bra. Jag hade otroligt trevligt båda kvällarna och det kändes toppen att kunna umgås med Daniel en hel helg utan att jag skulle iväg och jobba eller någonting. Är otroligt glad att jag har honom. ❤

 

Nä…dags att göra mig iording för nu är det bara 40 minuter kvar ungefär till min buss går!

En klump i bröstet

Låg i sängen och kunde inte sova inatt för tankarna pumpade runt i huvudet. Funderade på hur hemsk världen är, eller om det faktiskt är mig det är fel på. För jag har aldrig kunnat se sånt där som vad man får ut av hämnd (mer än busiga småsaker kanske), hur man enbart kan tänka på sig själv och sin egen vinning och inte på konsekvenserna eller på andra. Jag kommer därför inte nämna några namn för jag vill inte slänga skit på någon bara för min grubbelskalle behöver skriva av sig. Spelar ingen roll heller vem/vilka det är för tycker folk i allmänhet har blivit rätt respektlösa och egoistiska. Hört folk berätta hur dom ska göra en person svartsjuk, hur nästa ska ljuga för att få sin vilja igenom, nästa ignorerar ens partners livsval osv. ”Det känns inte som du förstår”

Nej jag förstår verkligen ingenting! Jag förstår inte hur det får mig att må bättre om jag kysser mitt exs bästis när jag vet hur sårad han kommer bli av det. Jag förstår inte hur man inte kan få magknip om man ljuger för den man älskar.
”Jag gör allt för att ha kvar han/hon i mitt liv”
Även om sanningen riskerar att dom lämnar mig och det känns som tusen knivar så är dom värda sanningen och jag är värd ett helvete för jag inte behandlar dom som dom förtjänar. Speciellt när jag själv går omkring och pratar om att ärlighet är viktigt – då borde man ge samma mynt själv. Bryr jag mig om någon är dom värda att vara lyckliga även om det betyder UTAN mig.

”Du kan inte berätta det för han/hon då är du en dålig vän”….om jag inte berättar är jag en dålig människa! Jag ger folk chansen att säga det själva för det borde komma från dom, annars ser jag det som min skyldighet att berätta det själv. Om jag vet om att någon blir illa behandlad bakom dennes rygg och inte berättar något är jag ju lika dålig själv. Då vill inte jag vara någons vän! Jag stöttar mina vänner men fan inte när dom sårar andra för det är något jag tycker är fel oavsett om dom är mina vänner eller inte. Det är här det ofta krockar..jag kan inte stå bakom någon till 100%, det är inte det som är att vara en vän tycker jag..

Jag får en klump i bröstet och mår seriöst illa när jag tänker på hur den andra kommer må när hämnden, lögnen osv uppdagas. Jag skäms över att människor kan göra sånna saker mot varandra. Själv får jag dåligt samvete när jag ens struntar i att svara på ett sms.

Dock har jag lärt mig att jag inte kan göra alla glada. Jag kan inte vara vän med alla. Och att jag ändå i första hand måste tänka på mig själv. Och jag mår dåligt av att ha människor omkring mig som snor energi ifrån mig, som gör sånt som jag tycker är fel (nu snackar vi stora saker), så….nu får det vara slut med det!

Give me something for the pain

Ett stort jävla grattis!

Ännu en måndag, men som inte är som vilken måndag som helst. Idag blir nämligen brorsan hela 17 år! Tiden går sjukt fort och jag hänger inte alls med.

Jag minns så väl när han var lite bebis, och hade sin fotskena som hade massa snygga färger, jag var rätt avundsjuk på den. ^^ Och sen när han blev äldre så hade han världens sötaste lockar. Grannen tyckte att han såg ut som en ängel så då rök dom. *asg* Han har varit så tålmodig med oss syskon, varit våran springpojke sen den dagen han kunde gå i princip, gjort typ allt som vi har sagt utan att ens blinka. Tänk va mycket skit han hjälpt oss igenom för vi har sluppit göra det. 😉  Alla gånger på Birdie, när du somnat i din datorstol och sett så söt ut. *ler*

Och den bilden som aldrig kommer lämna min skalle är ju när du låg där på sjukhuset med alla slangar och maskiner. Hur min ”lilla” bror knappt fick plats i sängen, hur frustrerande det var att inte kunna göra något. Är så glad att dina vänner fanns där för dig, både när det hände och under sjukhustiden.

Och jag är såååååå glad att du finns här och jag älskar dig supermycket. Ofta är jag en riktig gnällkärring men det är just för jag bryr mig om dig. Skrämmer du mig sådär en gång till så ska jag ge dig en örfil. 😉 Du ska veta att du är sjukt duktig som har kommit så långt som du har gjort idag, och att du är världens bästa! Hela familjen älskar dig MASSOR och vi går igenom eld för dig om det behövs.

Så… ett stort jävla grattis! 🙂

❤