Galet!

Nu börjar jag i alla fall piggna till lite så att jag kan uppdatera om vad som hände i helgen, har nämligen legat sjuk sen dess. *wohoo* Är det inte roligt så säg! 😛 Blir ett långt inlägg..

I fredags var jag hemma och mest tog det lugnt, väntade på att Sandra och Henke skulle komma tillbaka från systemet…vilket blev typ fyra timmar senare för dom fastnade med att fixa en massa annat också. 😦 Gick iaf över till dom när dom kom hem och tog några öl som Sandra bjussade på. Taaaaack! Kenny kom också dit efter ett tag, alltid lika trevligt tycker jag och förstår inte alls varför folk tycker att han är läskig. *haha* Några öl blev ett par för många och sen var jag full kastrull. Och kvällen slutar med en bild av att jag står (ute på trappen?) och snackar med Sandra och gråter och stampar…japp, moget till tusen!…och vet inte ens varför. Jag hade ingenting att vara ledsen över och förstår inte ens var det kom ifrån. Det hände ju en gång för mig i Uppsala också, fick bara panik helt plötsligt och börja störtgråta. Men men! Sandra var asgo som vanligt och sa precis rätta sakerna (det jag minns iaf), och minns att även Henke kom där efter ett tag och tröstade mig, pinsamt men jag tackar för att folk bryr sig. 🙂 ❤ Förstår inte vad som har tagit åt mig på sistone men ajja..

Vaknade nästa morgon av att mamma ringde, fy så seg jag var! Så jag pallade inte åka med henne mot jobbet för att ta mig in till sthlm. Istället sov jag vidare en stund, gick sedan över till grannen och snackade med alla där och jag tog mig en återställare för att bli mänsklig eftersom jag skulle festa vidare i sthlm. Jag och Kenny fick åka med Juha till Åkersberga när han skulle jobba, det vart en rolig resa iaf för mig. ^^ Så satte man sig på roslagsbanan och det bar iväg. När jag väl satt på tunnelbanan hamnar jag mitt emot en gubbe som satt och smuttade på en Sofiero, och då ringde Angelica på min mobil. Precis när jag började skämta om att skälla ut henne typ ”borde inte du jobba nu istället för att snacka i telefon, fy fy” så bröts samtalet. Så gubben framför mig talar om för mig vilken skön stil jag körde med mot mina kompisar som bara skällde ut dom och sen la på luren. Och det blev inledningen på ett långt samtal om hans bok han skriver på och vad jag jobbar med osv. Det var tur för honom att han hade talat om för mig innan att han skulle av i Skärholmen så jag kunde dra med honom av när vi kom dit. *haha* Han tackade sen för sällskapet och hoppades vi skulle ses igen, sen skildes vi åt. 🙂

Gick och satte mig på Angelicas jobb och väntade på att hon skulle sluta, sen köpte vi lite mat på vägen och åkte hem. Kebabrulle och öl var riktigt smarrigt! Nathalie kom över med en kompis för att passa Denver, va kul för de va länge sen jag träffade henne också. Så bar det av mot Harry B James där det blev en billig kväll. *wohoo* Och en väldigt för full en för min del. Men vad jag minns (har iofs väldigt enorma minnesluckor) så drack jag inte så mycket när jag väl kom dit, men det var väl redan för sent. Jag vinglade runt och snackade med varenda kotte, droppade ett glas i golvet också. :O Martin och Johan kom dit också, har inte träffat dom sen kryssningen i oktober så det va nice.

Jag pratade med nån som hade ett eget band, så dom gav mig en demo men den tappade jag bort till slut i fyllan och villan för den inte fick plats i min handväska. ^^ Och minns den biten att jag gav NÅN mitt nummer för dom skulle skicka över en webadress för att jag inte skulle komma ihåg den till imorrn. Så dagen efter hade jag ett sms med en adress och meningen ”ring mig när du ska ut och resa”…..jasså var det de vi snackade om?! Jag är ju fan aldrig ute och reser så vad skulle jag med den adressen till. *asg* Sen stod jag och snackade med nån snubbe som hade sagt att jag var vacker och jag typ talade om för honom att det kunde han inte säga. ^^ För jag kände själv hur förjäklig jag såg ut för jag var så packad, kunde inte ens hålla ögonen öppna eller i styr för den delen. Drack ett glas vatten innan jag kom fram till att det nog var bäst att åka hem innan jag blev utkastad typ. Och hemvägen kommer jag såklart knappt ihåg och det är väl tur det för den biten är så tråkig. 😉

Kom hem och tog min halva kebabrulle som jag hade i deras kyl och ett stort glas vatten. Sen gick jag och la mig. Vaknade nästa morgon och kände att jag var rätt bakis, tog några tuggor av min kebab och somnade om. När jag väl klev upp sen så blev jag kidnappad av Denver så jag satt och lekte med honom i hans rum. Även fast jag kände mig rätt bakis så kunde jag ändå sitta upp och leka liksom, men sen blev det bara värre och värre. Var tvungen att gå och lägga mig ner igen och sen låg jag heeeela dagen. Fick inse att det nog inte bara var bakfylla eftersom jag blev sämre och inte bättre. Låg hela tiden och kändes som jag skulle spy men kunde inte, inte ens när jag körde fingrarna i halsen. Men lyckades till slut två gånger iaf och då kändes det bättre. Fick sova kvar hos Angelica och sen åka hem på måndag morgon. Är fortfarande illamående så har åkt på nån jäkla sjuka…livet är gött!

Där har ni min sjuka helg i alla fall.. rolig som fan var den, och jag är så glad för dom underbara vännerna jag har! Och vill träffa alla snart igen, fast utan alkohol. För även om det nu var sjuka också så har jag mått illa tillräckligt nu så jag ska inte dricka på minst en månad. ^^

 

Är inte värd någonting..

 Behandla andra så som du själv vill bli behandlad..funkar ju bra. Åter igen i en sits jag inte kan förstå. Hur många gånger ska man gå igenom samma sak? Spelar ingen roll vad man har för etikett på relationen; vänner, på G, bara flirt…strunt samma. När man har en slags relation trodde jag att respekt var något som ingick. Att man bryr sig om varandra.

Ändå är det så många nu som undanhållt information från mig som iaf jag tycker vore ganska så viktig att tala om för någon man bryr sig om. Vissa saker som till och med förändrar den relationen man har undanhålls. Är inte det respektlöst? Jag blir hållen i min egna lilla värld medan du har bytt till en helt annan. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar…går du vidare måste även jag få chansen att göra det. Jag vill inte få veta genom att skiten smäller i ansiktet på mig..

Jag kan inte undanhålla att jag sitter här och gråter. Det gör otroligt ont i mig att känna som att dom jag bryr mig om inte brytt sig om mig. Jag var inte värd energin/tiden det krävdes till att kläcka ur dig att någonting var på väg att hända. Är så jävla ledsen och så jävla besviken. Men kan samtidigt inte låta bli att hata mig själv eftersom detta fenomenet verkar förfölja mig..

Ole dole doff, bli smartare i mina val av vilka jag sätter runt omkring mig. *noterar*