Året som har varit

Det här är ett sånt där inlägg som egentligen bara är intressant för mig. ^^ Det är nu jag ska summera allt som har hänt under det året som har varit på något vänster. Det blir nog lite långt inlägg även om jag ska försöka fatta mig kort. 🙂 På inlägget innan har wordpress satt ihop mitt bloggår, men det var inte så mycket att hurra för den här gången ;P

Jahaaaaa….

Året började iaf med teoriprov och sedan en uppkörning som jag kuggade. En månad senare gjorde jag ännu en uppkörning men den gick ännu sämre en den innan för jag var så himla nervös! Nu, nästan ett år senare så har jag fortfarande inget körkort av olika anledningar. Men men, det löser sig på nått vänster till slut 🙂

Jag har fått möjligheten att prova på någonting nytt! Då och då under våren så hoppade jag in på förskolan där Ann-Sofi jobbar. Jag var extremt trött efter första dagen men det var otroligt roligt att få jobba där med dom underbara barnen. *haha*

Johan och Matte isolerade uppe på vinden, och i mars kom Anders tillbaka för att inspektera. Han var riktigt nöjd. Den 24e april visades vårat avsnitt av Arga Snickaren på tv. Det var jobbigt att se sig själv på tv men ändå inte så hemskt som jag hade föreställt mig. Vi har efter det också bytt tak på vår utbyggnad (hallen och tvättstugan), det tog sin lilla tid. Den sista biten fick vi hjälp med av Daniels familj då vi spenderade all vår lediga tid på sjukhuset.

Som dom flesta vet så den 10e augusti hamnade Johan på intensiven efter en hemsk olycka, han brände 41,5% av huden. I nästan tre månader spenderade jag mestadels av dagarna vid Johans sida på sjukan. Jag har redan skrivit rätt mycket om det i bloggen så tänker inte upprepa det i detta inlägg. Själv har jag varit hemma från jobbet det här året mer än något annat år, ofta bara en dag här och där pga magsmärtor. Några nätter fick jag så ont att jag bara låg och grät. Var på väg till akuten en av gångerna men så slutade det plötsligt så valde att avvakta. Var till vårdcentralen och tog lite prover, gjorde ett ultraljud som visa på gallsten men då hade det varit lugnt länge. Sen poff i september så fick jag ett gallstensanfall igen och åkte till akuten, blev att operera bort gallblåsan.

Jag och Daniel var och kikade på ringar i våras, något som visade sig vara väldigt knepigt. Vi tycker lika på vissa punkter men annars har vi väldigt olika smak! Men efter mycket letande så hittade vi till slut två ringar som vi gillade (så olika men som ändå matchar varandra) och som vi då beställde. Det blev krångel och förseningar som hette duga men 2-3 månader senare så fick vi äntligen hem dom. Så den 16e december förlovade vi oss inne på biografen i Täby, precis innan ”The Hobbit: The Desolation of Smaug” började.

Så tar vi lite sån där småinfo!

• Midsommar firade jag i Riala med Daniels familj. På kvällen fick jag följa med på Daniel och Björns årliga fisketur vilket var riktigt trevligt även om det blev jääääääkligt sent. ^^
• Jag har provat göra eget vin för första gången, får se i sommar hur det smakar när det har lagrats ett tag. 😉
• Det har blivit en hel del pyssel, mest sådant för att fixa hemma hos mamma eller i lägenheten.
• Jag slog ihop mina två bloggar för att det var dumt med två som jag sällan uppdaterade. 😉
• Vi ifrån Bergshamra var på spelkväll i Hallstavik hos Vera och Adam, riktigt skojigt.
• Daniel och jag firade ett år tillsammans, längsta förhållandet jag haft.<3
• Jag har fått hjälpa några främlingar här och där – kändes riktigt bra även om det var småsaker.
• Tessan och Johan gjorde slut i mars, det var riktigt tråkigt. Men vi umgås alla ändå så inte mycket skillnad 😉
• Jag och Daniel har åkt på en dagskryssning, var riktigt mysigt.
• Det har nu gått 4 år sedan Mattes olycka – känns som det vore igår även fast mycket hänt sen dess.
• Jag har fått se sköna band live såsom 3 Doors Down, Skillet, Bon Jovi och Nickelback (för andra gången) – det var awesome! 🙂
• Daniel började på Coop i Arninge
• Jag har skaffat nya glasögon som jag verkligen älskar. Har aldrig trivts i glasögon innan jag hittade dom här. Dock bara använt dom periodvis av olika anledningar.
• Vi har bowlat med mina vänner i Uppsala.
• Jag och Daniel har bråkat med mygg i skogen för att fotografera Mimmi. Något som var riktigt roligt även om myggen var irriterande. Har fotat henne vid två andra tillfällen också. Dock inte hunnit fixa så många av bilderna sen allt med Johan hände.
• Johans fina bil blev stulen
• Jag har fått prova mat ifrån Tanzania när en kollega fyllde år – riktigt mumsigt.
• Matte tog studenten! Nu är vi stora allihopa, fasiken va tiden går.
• Vi köpte en skrivare+scanner+kopiator, var nog bästa köpet i år. Jag använder den iaf väldigt mycket. ^^

Och så lite lärdomar eller vad man ska säga…insikter?

Jag har insett hur viktigt det är för mig med ordning och reda. Min skalle blir tokig när det är rörigt, men det är väl därför jag är som jag är…för ordning har jag sällan 😉

Jag har insett att om inte jag gör något för mig så blir det inget gjort för ingen kommer göra det åt mig. Och jag har inser sakta men säkert att det är okej att kräva det man faktiskt förtjänar, och det är okej att be om hjälp ibland. Jag har börjat ta tag i saker och fått någorlunda ordning på t.ex. skulder. Och efter många år så har jag äntligen blivit av med min telefonfobi! Mycket tack vare situationer under året som tvingat mig till det, något som var extremt jobbigt då men som jag är tacksam för idag.

Jag har grubblat en heeeeel del, det gör jag visserligen alltid men nu har det verkligen funnits saker att grubbla över. Och jag har spunnit på en idé som jag verkligen gillar och nog kommer få ihop nu under 2014 – håll utkik! 😉

Vissa dagar borde man inte kliva ur sängen..?

Skulle inte påstå att det här året har börjat bra, det har varit rätt tungt..

Efter nyår så har jag i princip blivit utan jobb. Jag har ju alltid varit timmis men har under alla åren alltid haft några fasta timmar varje månad, nu har jag inte det längre. På sätt och vis är det ju skönt att få varva ner och ha min ”semester” men samtidigt får man lite panik om hur jag ska få det att gå ihop ekonomiskt. Förra månaden jobbade jag bara två pass så kommer inte bli mycket till lön. Och nu när jag inte bor hemma längre så vill jag inte heller snylta/leva på Daniels lön, så det är tungt. Jag har alltid velat hitta något annat att jobba med och nu får jag fokusera på det ännu mer..

Men det som har tagit mest fokus är körkortet, mest psykiskt eftersom jag inte har pengar längre. Jag kuggade uppkörningen i januari, och tyvärr har Norrtälje väldigt ont om uppkörningstider så nästa uppkörning blev en månad (!) senare. Jag tog bara två körlektioner därimellan eftersom jag som sagt inte har råd. Var så sjukt nervös på nästa uppkörning att jag gjorde sånna fel som jag aldrig brukar göra annars, såsom att inte kolla ordentligt i vissa korsningar osv. Så jag kuggade den också, och gick hem och grät som en tok.. Jag vill bara få det överstökat för jag har blivit så ”besatt” av det att jag inte tänker på något annat. Nu blir det problem med att det dröjer ännu en månad tills det finns uppkörningstider, men då har min teori gått ut så jag får inte ens boka dom tiderna. Så jag måste antingen hoppas på återbud (inte stor chans här), köra upp någon annanstans eller vänta och sedan göra om teorin och sen ännu en uppkörkning. *suckar* Såhär i efterhand hade jag ju gjort det här med körkortet helt annorlunda, men alltid lättare att vara efterklok. Jag trodde att det skulle gå så snabbt och smidigt med intensivkursen..pfft!

Börjar också mer och mer tänka på min vikt igen.. Jag var så himla duktig där i början på förra året, drog till friskis 3-5ggr i veckan. Och lyckades gå ner i alla fall 10kg på två-tre månader. Men sen blev det ju festival och dylikt, och sen under hösten och vintern har jag levt i kärleksbubblan med mysmat och gottigheter. Jag lär definitivt ha gått upp dom där tio kilona och det känns inte kul. Det börjar bli dags att ta sig tillbaka till vardagen med den biten och komma igång med träningen igen OCH mycket mer hälsosam mat. Men är svårt när jag har dom andra två bitarna att fokusera på.

Samtidigt är jag så himla orolig för att jag kommer rasa ner så himla lågt av all press jag sätter på mig själv, all jag oroar mig för. Vissa dagar mår jag verkligen SÅ himla dåligt, gråter för precis allt för att jag egentligen tänker på dom här tre grejerna. Men också oron över att jag kommer lägga alldeles för stor last på Daniel som gör allt för att försöka ”bära” mig igenom allt det här. Och det lustiga (egentligen inte roligt alls) är ju att det skapar en ond cirkel. Jag är ledsen – oroar mig för Daniel – blir mer ledsen av det – oroar mig ännu mer osv. Han är en otrolig klippa för mig, men vill samtidigt inte att han tar på sig den rollen.

Jag säger kanske mer här än vad jag borde, men ibland är det behövligt att blotta sitt innersta. Få ut det som gnager på en dag ut och dag in. Kanske får det en att tänka på ett helt nytt sätt..

Japp, jag är tråkmånsen

När ska egentligen ”Jag pallar/orkar inte” bli ett okej svar utan att man ska behöva ge en utförlig bakgrundshistoria till sitt val? Ibland så vill man inte gå igenom alla orsaker (tro mig jag har dom) till varför man tackar nej. Och ibland är det faktiskt så att man bara inte orkar helt enkelt, och det borde vara okej. Vi är alla slut ibland, antingen fysiskt eller psykiskt..

Jag bjuder på att ni får kalla mig tråkig EN gång när ni frågar om en grej om jag säger nej. Men allt efter det (om samma sak) kommer inte få mig att ändra mig utan kommer bara resultera i att jag sitter med sjukt dåligt samvete. För tro mig, jag känner mig verkligen svinig och jag ser hur besvikna ni är.. men jag måste tänka på mig själv först och främst.

Det är absolut inte något personligt mot den man säger nej till, jag tycker verkligen inte sämre om han/hon än någon annan! Det råkade bara passa väldigt dåligt för mig just då. Ska man gå på varenda fest, fika, spelning, uppträdande, födelsedag osv. så kommer man få springa runt som en dåre. Det är det väl ingen som pallar? Och tro mig ni kommer inte ens vilja ha mig där då för förr eller senare så sinar det i topphumör-kontot.

Och det är inte för att jag har skaffat pojkvän som jag säger nej till allt. Jag var tråkig långt innan dess och det vet ni, kom igen.. Men självklart är det så att han får mycket av min lediga tid, så är vi alla när vi är kära så kom inte och ge mig skit för det.
Jag har ALLTID varit sån att jag tycker om att ha tid för mig själv ibland då jag sitter och pysslar eller whatever. Speciellt när det är mycket grejer på gång..

Det är ju så nu att jag har mycket på gång med jobbet för jag haft nya kunder, nya saker att lära mig och osäkra tider så vet knappt var och när jag ska jobba. Imorrn sätter jag igång med körkortet också vilket jag är sjukt nervös (och taggad!) inför så det är i mitt huvud ganska konstant. Som några av er vet så kommer det också hända en hel del hemma snart, och det är massa förberedelse arbete inför det att göra. Jag har också haft en rejäl bergodalbana i mitt humör på sistone som min älskling hjälpt mig med. Men allt det där vill jag inte ta upp när jag tackar nej till något.

Jag må vara den största tråkmånsen, speciellt när det kommer till att festa för jag ser inte samma charm i det längre. Och jag kommer nog tacka nej till det mesta framöver, för det är så sjukt mycket ni har bokat in den här vintern (har ni tråkigt eller?!) Visst jag kanske inte vill festa eller så med dig, men när det verkligen gäller och du behöver ett öra eller en axel så finns jag här. Ropa på mig, jag kommer springandes!  Jag bryr mig om mina nära och kära och kommer inte försvinna ifrån er, jag finns alltid här. ❤

Det här inlägget är inte riktat till EN person. Det är flera personer som har ”varit på mig” på sistone så det är inget personligt påhopp. Jag ser det mer som en liten påminnelse om att vi alla borde tänka efter lite. Det finns alltid en orsak till varför folk gör det dom gör eller säger det dom säger, och det är inte alltid orsaken är så uppenbar.

(blev tvungen att skriva om hela inlägget för det försvann, så nu har jag säkert tappat/glömt en massa bitar som jag ville ha med.. men ni hajjar grunden iaf)

Vad händer?

Helluuuuuu!

Den sega uppdateraren är här igen. 😉 Men får va sådär störigt mallig och säga att jag är ute och lever livet hahaha. Nämen jag kan ärligt säga att jag är så otroligt jävla lycklig nu på sistone (har såklart dåliga dagar ibland det kommer man ju inte ifrån) och det känns awesome! 😀

Ska berätta lite om vad som har hänt på sistone dårå. Blir nog kanske inte i någon direkt ordning men ja..

Kan börja med att jag fyllde år, 26 blev jag så nu är jag snäppet närmare 30 och det gör mig ingenting! 😉 Visst känns det lite trist ibland när jag tänker på att jag inte hittat ett bra jobb som jag verkligen älskar, fortfarande bor hemma och inte har körkort. Meeen oftast tänker jag som så att det kommer när det kommer det är ingen panik. Bättre att lägga upp det såsom det passar mig bäst än att försöka stressa och kanske sabba för mig mer än jag hjälper mig själv.
Kom rätt mycket folk förbi på min födelsedag och käkade tårtor (hade gjort 2 smörgåstårtor och 1 vanlig), var otroligt trevligt att alla kom hit. 🙂 Vissa missräknade min födelsedag med en dag, och en annan med en hel vecka för sent. *haha*

Den 20e fyllde ju såklart Rasmus år så jag släpade med mig Daniel över dit (grabben jag träffat) och så firade vi Rasmus..och lite mig också sådär dubbelt som när vi var små. Dom sjöng för oss båda. *ler* Goa minnen…  Det blev en riktigt skoj kväll!

Strax efter det bestämde jag och Daniel att vi blir tillsammans föribövelen, så 22 juli blidde det ändrat relationsstatus på facebook. Det räknas ju inte annars nuförtiden, det är ju vad som står på fb som gäller… 😉 Så, osingel är jag nu vilket känns väldigt ovant efter att ha varit singel i 6(!!) år. Har ju dejtat lite här och där men aldrig blivit något. Den här goa jäkeln lyckades jag haffa iaf och det känns toppen. ❤ Så mestandels är jag hemma hos honom, mamma gnäller lite över att hon knappt får träffa mig. ^^

Förra veckan var jag och Matte upp till Bollnäs/Svartbo och hängde hos pappa och Evy i pappas ”sommarstuga”. Har gjort massor med trevligt. Var förbi farmor och grattade henne på sin födelsedag och hon blev jätteglad för sina presenter. En dag var vi till Bollnästravet också, det var längesen jag var på trav. Jag körde på mitt vanliga system och kollade om hästen var fin, SEN kollade jag oddsen och placeringar. *haha* Lyckades vinna ihop 68:- allt som allt men jag spelade väl för ungefär lika mycket så gick inte plus men det var riktigt roligt i alla fall. 🙂 Vi hade över farmor, Leif och Therese en kväll för grillning också vilket var riktigt trevligt. På fredagen innan vi skulle åka hem var vi på marknad i Bollnäs också. Hade inte kommit upp så supermånga stånd vid den tiden men var trevligt iaf, vi åt langos och så. Sen gick vi förbi Anette (min faster) och hälsade på en stund, va jättelänge sen jag träffade henne sist så det va kul.

Utöver det så händer det lite ändringar i jobbsvängen, förhoppningsvis stora ändringar med. Efter augusti kommer jag inte jobba kvar hos den kunden jag har nu för det kommer bli schema ändringar och då finns det inga tider till mig. Så har varit förbi kontoret igår och diskuterat vart jag ska ta vägen. Har fått veta lite alternativ och senare i veckan ska jag tillbaka och säga var/hur jag vill jobba. Har även tänkt ansöka till en komvux kurs (sista ansökningsdag 22 aug så börjar bli bråttom) som är på ett år, vill inte säga vad förrän jag kommit in om jag kommer in.. 😛 Och om jag inte ska plugga så har dom sagt på jobbet att jag lätt kan plocka ihop pass hos olika kunder dom har så jag kommer upp i en heltid. Då får jag jobba som ett as och samla ihop pengar tänkte jag så kanske man kan fixa något annat längre fram.

Har förresten lagt undan pengar till körkort som jag snart ska komma igång med för i december går mitt övningskörningstillstånd ut och känns drygt att behöva ta om det igen så… nu jäklar! 😛  Måste komma igång med träningen ordentligt nu igen efter allt jobbande i sommar. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop allt med träning, jobb, pojkvän, skola hahaha men det ska nog gå bra! ^^

So…..that’s my life!
Känns som sagt toppen även om jag får erkänna att det här med att byta kund och börja plugga skrämmer mig lite. Samtidigt som det känns riktigt awesome att börja på ett nytt blad. 🙂 Me so happy!!

En klump i bröstet

Låg i sängen och kunde inte sova inatt för tankarna pumpade runt i huvudet. Funderade på hur hemsk världen är, eller om det faktiskt är mig det är fel på. För jag har aldrig kunnat se sånt där som vad man får ut av hämnd (mer än busiga småsaker kanske), hur man enbart kan tänka på sig själv och sin egen vinning och inte på konsekvenserna eller på andra. Jag kommer därför inte nämna några namn för jag vill inte slänga skit på någon bara för min grubbelskalle behöver skriva av sig. Spelar ingen roll heller vem/vilka det är för tycker folk i allmänhet har blivit rätt respektlösa och egoistiska. Hört folk berätta hur dom ska göra en person svartsjuk, hur nästa ska ljuga för att få sin vilja igenom, nästa ignorerar ens partners livsval osv. ”Det känns inte som du förstår”

Nej jag förstår verkligen ingenting! Jag förstår inte hur det får mig att må bättre om jag kysser mitt exs bästis när jag vet hur sårad han kommer bli av det. Jag förstår inte hur man inte kan få magknip om man ljuger för den man älskar.
”Jag gör allt för att ha kvar han/hon i mitt liv”
Även om sanningen riskerar att dom lämnar mig och det känns som tusen knivar så är dom värda sanningen och jag är värd ett helvete för jag inte behandlar dom som dom förtjänar. Speciellt när jag själv går omkring och pratar om att ärlighet är viktigt – då borde man ge samma mynt själv. Bryr jag mig om någon är dom värda att vara lyckliga även om det betyder UTAN mig.

”Du kan inte berätta det för han/hon då är du en dålig vän”….om jag inte berättar är jag en dålig människa! Jag ger folk chansen att säga det själva för det borde komma från dom, annars ser jag det som min skyldighet att berätta det själv. Om jag vet om att någon blir illa behandlad bakom dennes rygg och inte berättar något är jag ju lika dålig själv. Då vill inte jag vara någons vän! Jag stöttar mina vänner men fan inte när dom sårar andra för det är något jag tycker är fel oavsett om dom är mina vänner eller inte. Det är här det ofta krockar..jag kan inte stå bakom någon till 100%, det är inte det som är att vara en vän tycker jag..

Jag får en klump i bröstet och mår seriöst illa när jag tänker på hur den andra kommer må när hämnden, lögnen osv uppdagas. Jag skäms över att människor kan göra sånna saker mot varandra. Själv får jag dåligt samvete när jag ens struntar i att svara på ett sms.

Dock har jag lärt mig att jag inte kan göra alla glada. Jag kan inte vara vän med alla. Och att jag ändå i första hand måste tänka på mig själv. Och jag mår dåligt av att ha människor omkring mig som snor energi ifrån mig, som gör sånt som jag tycker är fel (nu snackar vi stora saker), så….nu får det vara slut med det!

Nya kontakter

Kom hem för en liten stund sen från ett besök i Norrtälje. Har träffat en tjej som jag snackat med på nätet då jag känner att jag har alldeles för några vänner nära hemma. Visst har jag mina sjukt härliga grannar som jag älskar att umgås med, men det är ju inte som jag kanske PRATAR med. I alla fall då så var jag hem till henne idag, väldigt trevlig tjej. En jäkel på att snacka och väldigt öppen av sig, och sånna personer älskar jag. För jag är inte ens sån som snackar speciellt mycket i början när jag inte känner folk och sånna personer gör processen enklare för mig. Och är dom öppna känner jag oftast att jag också kan vara det.

Det kändes som att vi kom bra överens och vi har sagt att vi ska ses igen när det nu funkar. Haft väldigt trevligt och känner mig väldigt glad. 🙂 Konstigt nog så kände jag mig inte så nervös innan vilket ja alltid brukar när jag ska träffa nytt folk. Jag tänkte knappt på det förrän två timmar innan jag skulle dit. Tänk om man hade det så enkelt varje gång! För jag tycker ju faktiskt om att lära känna nytt folk, men brukar passa på att göra det när jag är onykter då det går enklare. ^^

Kom hem sen till ett hus som fortfarande är strömlöst, men lite mysigt med tända ljus överallt. Känner mig rätt seg så jag har redan krypit ner i sängen. Skulle bara skriva av mig lite. 🙂

Nejdu

Det blir ingen kryssning imorrn, inte för min del i alla fall. Nej jag har lessnat totalt på allt med människor just nu. Velande hit och dit, noll planering och noll tankar på att något jag gör kan påverka någon annan. Nu menar jag inte bara inför kryssningen, den blev mer som droppen som fick bägaren att rinna över.

Jag har egentligen inte råd att åka på kryssning. Men jag ville åka just för att vi skulle fira. Då känns det lite meningslöst att den vi skulle fira som ville åka sen blev den som blev svårast att få några svar ur. Och nu ska Vera inte åka med heller. Jag förstår henne, det gör jag. Men klart jag känner mig besviken när vi pratat om det här så länge och jag sett fram emot det så länge.

Visst jag skulle kunna åka i alla fall, det är ju ändå tre stycken som ska åka som det ser ut just nu. Och det är ju underbara människor. Men jag har som sagt inte riktigt råd, då kan jag lika gärna lägga dom pengarna på annat och åka en annan gång när jag verkligen kan. Det var ju mer ett födelsedags undantag liksom. Och jag har helt tappat suget nu när det trasslat hit och dit på sistone, speciellt med kryssningen.

Jag känner mig oviktig ärligt talat. Känns som att folk i min omgivning bara skiter i mig. Man kan liksom ändra planer, skita i att svara på frågor, inte höra av sig alls..och verkar inte ha någon som helst tanke på att det påverkar andra – i det här fallet mig. Jag gillar inte att jaga efter folk, det har jag aldrig gjort! Sekunden då jag börjar känna mig som en igel på folk så mår jag apa. Jag vill inte spendera tid på att klänga på någon som inte verkar vilja umgås med mig. Så det är inte en roll jag trivs i utan då är jag hellre ensam! Jag har inte heller något emot att göra saker på impuls, det blir oftast askul när man bara slänger på sig jackan och tar dagen som den kommer. Men vissa saker kräver planering, och när man väl har börjat planera kan man inte bara slänga allting igenom fönstret och köra på måfå. Baaaah… jag är bara less just nu. Tycker jag har blivit behandlad som skit av alla på sistone. Så idag ska jag nog låsa in mig på mitt rum, långt ifrån alla och bara va.

Fuck off..

Ja vi låtsas som ingenting

Jag har inga problem med att bli nekad. Man kan inte passa ihop med alla och absolut inte alla dagar på året. Allting går i perioder och ibland ledsnar man på varandra liksom, kontakten/relationen blir inte densamma som innan. Behöver inte betyda att det är kört för evigt.

Jag kan också förstå att folk inte vill vara elaka och säga rätt ut att dom inte vill umgås med mig, det är väldigt få som är så ärliga. Men vill du inte det kan du väl åtminstone hitta på en anledning/ursäkt som håller åtminstone längre än tio minuter. Den brast ungefär lika fort som du sa den. Hur fan tänkte du där? Kött och blod, jag hade fan förväntat mig mer..eller hade jag?

Vet att du vet att det hela har fallit, men det är inte ens värt att förklara. Vi låtsas som ingenting och så släpper vi (eller jag) det som har varit innan. Det var det innan som var en ”period” och nu är vi tillbaka till det normala. Jag blir inte arg, bara besviken. Säg hellre något elakt till mig än att inte säga någonting alls… men idag kör jag på ditt sätt.

Är inte värd någonting..

 Behandla andra så som du själv vill bli behandlad..funkar ju bra. Åter igen i en sits jag inte kan förstå. Hur många gånger ska man gå igenom samma sak? Spelar ingen roll vad man har för etikett på relationen; vänner, på G, bara flirt…strunt samma. När man har en slags relation trodde jag att respekt var något som ingick. Att man bryr sig om varandra.

Ändå är det så många nu som undanhållt information från mig som iaf jag tycker vore ganska så viktig att tala om för någon man bryr sig om. Vissa saker som till och med förändrar den relationen man har undanhålls. Är inte det respektlöst? Jag blir hållen i min egna lilla värld medan du har bytt till en helt annan. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar…går du vidare måste även jag få chansen att göra det. Jag vill inte få veta genom att skiten smäller i ansiktet på mig..

Jag kan inte undanhålla att jag sitter här och gråter. Det gör otroligt ont i mig att känna som att dom jag bryr mig om inte brytt sig om mig. Jag var inte värd energin/tiden det krävdes till att kläcka ur dig att någonting var på väg att hända. Är så jävla ledsen och så jävla besviken. Men kan samtidigt inte låta bli att hata mig själv eftersom detta fenomenet verkar förfölja mig..

Ole dole doff, bli smartare i mina val av vilka jag sätter runt omkring mig. *noterar*

Mina syskon

 Lägger upp en tre år gammal bild för det är faktiskt den enda jag har på oss tre tillsammans. Jag har alltså två syskon (Johan 21 och Matte 16), och även om jag i dagens läge är kortast av oss tre så är jag faktiskt äldst. ^^ Som alla syskon så går vi varann på nerverna ibland men det är inte lika ofta nu som när vi var små iaf. Jag älskar dom otroligt mycket och skulle göra allt för dom. Vi har alla en jäkla envishet och en stor dos humor, får tacka pappa för båda egenskaperna. *haha*  Tycker om i princip samma musik allihopa fast det är ju inte så svårt när vi är allätare..fast man har liksom perioder då man föredrar en genre mer än dom andra. 🙂

Det finns så mycket att säga om mina syskon men får samtidigt inte fram någonting i textform. Personer ska inte beskrivas egentligen, dom ska upplevas. För det är alla dom små detaljerna som bygger upp en till en unik och fantastisk individ. Vill mest bara säga att dom är totalt underbara och jag är väldigt stolt över allt det dom gjort/gör (utom en del hyss då kanske 😉 ) Och efter Mattes olycka så har jag uppskattat dom ännu mer och insett hur jäkla hemskt jag skulle må om någon av dom försvann. Vi är en trio som inte ska splittras för då är jag inte hel. Ibland vill jag strypa dom men kommer alltid alltid alltid att älska dom. ❤

Sen har jag ju några ”syskon” som inte räknas om man ser till gener men med känslan så. Såsom Cassandra t.ex. eftersom pappa nu har varit tillsammans med hennes mamma i..15 år ungefär? Och så Felix som bodde inneboende hos oss till och från väldigt mycket förut, kommer alltid ha ett litet öga på honom tror jag. Vera och Tessan är också lite som systrarna jag aldrig fick och som jag lånar ut grejer till osv. Hela familjen Arenhammar har ju varit som mina syskon under min uppväxt, vi satt ju typ ihop när vi var små och Matte använde dessutom deras efternamn när han var liten. Nu är vi ju inte så tighta längre men har fått upp liiite kontakt igen iaf.

Tycker om dom allihopa…fast mina riktiga syskon kommer alltid vara nummer ett. 😉