Min första kärlek

Ja nu har jag klurat och klurat på det här. Allting beror ju egentligen på hur man definerar kärlek. När man tänker sig ordet FÖRSTA kärlek så blir det ju någonstans i sandlådan då kärlek var att man fick någons spade typ. Då är det väl i sånna fall Rasmus eller Victor som räknas som den första kärleken, dvs någon av grannpojkarna. Mamma har berättat om att Victor kom hem till oss och gjorde slut när vi var små för att jag hade varit otrogen och pussat någon annan. ^^ Om man ska skippa sandlådan så kommer vi upp till 3an-4an ungefär när jag var tillsammans med ”Arvid” fram och tillbaka hela tiden. Han och jag som vann alla tryckartävlingar på klassfesterna och discona av någon anledning. Var det för att vi såg så underbart udda ut när jag stod där med krökt rygg för att nå ner eftersom jag var så mycket längre än alla grabbar i den åldern?

Men om man nu ska skippa alla småknoddar. Om man tänker sig kärlek såsom man fantiserar ihop nu för tiden att den är/ska vara. Då kan jag nog inte säga att jag någonsin har varit kär på riktigt faktiskt. Jag har väldigt lätt för att fastna för någon däremot. Det tar mig ungefär 5-10 minuter att bestämma mig för om jag gillar en person sådär lite extra. Man fastnar för vissa drag och för personlighet, en udda och utåtriktad person kommer alltid lite högre upp på listan. Men sen då? Det blir ju lite att man bygger upp sin egen fantasibild. Man säger att personen är fantastisk men om någon skulle fråga vad som är så fantastiskt med den personen så kan man oftast inte svara på det. 

Och lite samma känns det med dom få jag haft ett förhållande med (2) för när det väl tog slut så hade jag efter ett tag svårt att se varför jag hade fastnat där från första början. Men sen är det väl lite det som är grejen med kärleken, att den gör en blind? Fast jag har aldrig varit sådär riktigt upp över öronen även om mina pojkvänner var riktigt underbara. Om jag ska tänka på den biten så finns det väl egentligen bara en grabb som jag varit i närheten av kärlek ”med”, och det var ju Erik. Det är väl den största ”förälskelsen” jag haft. ^^ En snubbe jag började prata med på nätet för att jag tyckte han såg ut som Elijah Wood på bilden (jag var helt galen i honom där i SoR hysterin), och som jag träffade en gång. Vi gick på bio och hela tiden bankade mitt hjärta i 120 och jag kunde knappt titta på honom för då blev jag liksom alldeles knäsvag. Blev ingenting mer än så men jag var totalfast i honom i flera år! Även det var ju en fantasibild egentligen men som sagt det närmsta jag kommit. För flera år senare när jag träffade han ute på krogen ett par gånger och såg han på hans jobb (eller någon bara sa att han var där) så fick jag hjärtklappning och blev totalnervös. Jag blev som en blyg liten fnittrig unge trots att jag var över 18! 😛 Och jag tycker än idag att han är extremt snygg/het….och lever fortfarande glad på det faktumet att han kysste mig en av gångerna då vi sprang in i varandra på krogen. *asg* Dock krävdes det att jag var extremt packad för att ens våga så jag minns inte mycket mer än summeringen ”himmelriket”. 😉 Men vuxen som man är så vet man ju att det är en fantasi ihopbyggd av ett snyggt skal och gamla samtal så ser det inte som kärlek.

Det var vad jag hade att säga om min första kärlek. Ännu en lång historia, lika bra att ni vänjer er. Det är ju knappt så att jag själv orkar läsa när jag ser all text. *skrattar* Men jag tycker om att skriva så det är lite strunt samma om någon läser det eller inte. 😉

Presentera mig själv

So here it goes…början på denna 30 dagars utmaning. Att presentera mig själv är dock ett ämne som kan bli jäkligt långt så jag ska försöka skärpa mig och hålla det hela i lagom längd, vad nu det är. 😉

 Jag föddes i juli 1986 och döptes egentligen till Christina men har aldrig gått under det namnet. Mina föräldrar kallade mig Tina redan ifrån början och i skolan visste inte ens min lärare vem mamma pratade om när hon försökte sjukanmäla Christina. Jag var den enda som skrevs i skolans ”telefonkatalog” under mitt smeknamn av samma anledning, vilket gjorde en del lite sura. 😉  

Och som liten var jag väldigt sprallig såsom typ alla barn. Jag klättrade i bokhyllorna och var sällan på golvet överhuvudtaget. Tydligen enligt grannen var jag väldigt svår att roa för att få mig att sitta kvar i vagnen. 😉 I princip alla mina vänner var grabbar, dels för att nästan hela området bestod av just det men också för att jag gick mycket bättre ihop med dom. Jag var ju som sagt inte speciellt lugn. Vi brukade mest leka krig i skogen när vi var små. Det blev alltid en jäkla fight om vilka regler som gällde och vilka som faktiskt hade blivit dödade för alla hittade på superkrafter och liknande som gjorde att dom klarade sig. ^^ Blev även en massa tv-spel, kull och sånna roliga saker. Det var underbara tider det. ❤

Jag har två syskon som föddes 1989 och 1994, två brorsor som jag har både älskat och hatat…såsom det oftast är när man är syskon. En sak vi alla tre har gemensamt är en jäkla envishet som gjorde att vi ofta hamnade i bråk när vi var små, och förståss även idag men inte alls lika ofta som tur är. *ler* Mina föräldrar har varit skilda sen typ…1995? Någonstans där iaf, och i princip sen dess har pappa bott med sin sambo Evy i Åkersberga som har två döttrar. Så jag har två plastsyskon också, varav den ena blivit mer än så. 🙂

Om vi fortsätter i den här takten kommer vi vara på fjorton A4 innan vi är framme vid idag så nu kastar vi iväg en massa info här. 😉 Jag gick på Länna Skola här i lilla Bergshamra fram till jag gick ut nian. Tio år på en och samma skola där alla kände alla. Jag var ganska så mobbad/utfryst igenom hela den skolgången men klarade mig ändå ganska bra då jag alltid har varit ganska bekväm med att vara ensam. Jag hade några goa vänner iaf. 🙂 Efter högstadiet flyttade jag in på ett elevhem i Uppsala för att jag ville bli veterinär. Började på Jälla naturbruksgymnasium där jag läste djurvård. Första natten på elevhemmet ringde jag hem och ville att mamma skulle hämta mig. ^^ Jag kände ju inte en kotte i hela stan, hade inte ens varit där innan! Men inte hämtade hon mig, hon sa att jag skulle vara kvar veckan ut och sen fick vi se hur det kändes. Tur att hon sa så för bara två dagar senare blev jag bekant med Lisa som sen också hamnade i min klass. 😉 En vecka senare typ så flyttade min rumskompis hem så jag fick ett dubbelrum helt själv för resten av året, och året därpå flyttade Lisa in i mitt rum. Vi är vänner än idag, plus några till vi lärde känna på den tiden.

Gymnasietiden var den tiden jag växte mest. Blev mer självsäker, självständig, vågade stå på mig mer osv. Jag gick ner i vikt som tusan (det gör man när man typ lever på nudlar och knatar till bussen varje dag) ;)….men dom kilona har jag ju gått upp igen med råge nu. *fy fy* Efter gymnasiet var jag tvungen att flytta hem igen, man fick ju inte bo kvar där på elevhemmet eftersom det tillhörde skolan. Blev att jag mest gick hemma och lallade, var med min pojkvän Tobbe. Det tog ungefär ett år efter att jag gick ut innan jag skaffade mig ett jobb. Blev personlig assistent i Åkersberga. Heltiden jag hade funkade i ungefär 4 månader innan jag knäcktes totalt (kan inte gå in på det mer pga tystnadsplikt) och bad då om att få sluta. Min underbara chef flyttade mig till ett annat jobb där jag fick en deltid, och där har jag varit sen dess. Mest av bekvämlighet och lathet, jag är inte så bra på det där att söka jobb och ”sälja mig själv”…har för dåligt självförtroende för det.

 Och här är vi nu alltså…24 år senare och en jäkla massa text blev det trots allt. 😉 Jag varnade er att jag gillar att prata om mig själv. *skrattar* Men detta är ju mer min bakgrund än vem jag ÄR, så för er som inte orkar att läsa allt detta ska jag ge er några nyckelord som beskriver vem jag är/har blivit nu.

 Omtänksam, ärlig, kramsjuk, god lyssnare, flirtig, öppen, envis, sprallig, rolig, ganska så smart ;), osäker, generös, pysslig, musikdyrkare, småblyg, grabbig, nattuggla, guldfisk, älskar kroppsutsmyckningar….och det är väl det man kan säga ungefär för att summera mig så fort som möjligt. ^^ Hoppas ni inte somnade innan ni kom till slutet.

Blogg Utmaning

Hittade denna utmaning bode hos Sanna och Angiie, och egentligen tycker jag inte om att skriva om sånt i min blogg som jag ser att alla skriver om. Men vad det gäller detta så tänker jag faktiskt göra ett undantag. 😉  Dels för att det kommer ge någonting (förhoppningsvis) intressant för er att läsa. Och dels för att det ger mig ett ämne att skriva om istället för tråkiga inlägg med ”idag har jag knappat på datorn” eller långa pauser. Iofs brukar mina pauser bero på att jag inte orkar skriva så det hela kan faila ändå. *asg* Iaf så ser utmaningen ut såhär:

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Vet dock inte riktigt hur jag ska tolka den sista, men jag kommer säkert på någonting fiffigt. 😉 Jag ska berätta något för er som kan komma att förvåna dom som känner mig. Även om jag håller inne med typ alla mina problem så är det faktiskt så att jag älskar att prata om mig själv. *asg* Det låter fruktansvärt ego men det är sant. Jag älskar ju att lyssna på andra också så det blir ganska jämnt. Men t.ex. så älskar jag att fylla i marknadsundersökningar och sånt just för jag får svara på frågor om hur jag tycker. Det finns inga rätt och fel, det handlar om vad JAG tycker, vad jag vill och hur jag är. Dessutom gillar jag det för att en del frågor kan få en att verkligen behöva vända inåt och tänka efter…och sånt gillar jag! Så nu vet ni det, innerst inne så är jag lite egenkär. 😉