Ja nu har jag klurat och klurat på det här. Allting beror ju egentligen på hur man definerar kärlek. När man tänker sig ordet FÖRSTA kärlek så blir det ju någonstans i sandlådan då kärlek var att man fick någons spade typ. Då är det väl i sånna fall Rasmus eller Victor som räknas som den första kärleken, dvs någon av grannpojkarna. Mamma har berättat om att Victor kom hem till oss och gjorde slut när vi var små för att jag hade varit otrogen och pussat någon annan. ^^ Om man ska skippa sandlådan så kommer vi upp till 3an-4an ungefär när jag var tillsammans med ”Arvid” fram och tillbaka hela tiden. Han och jag som vann alla tryckartävlingar på klassfesterna och discona av någon anledning. Var det för att vi såg så underbart udda ut när jag stod där med krökt rygg för att nå ner eftersom jag var så mycket längre än alla grabbar i den åldern?
Men om man nu ska skippa alla småknoddar. Om man tänker sig kärlek såsom man fantiserar ihop nu för tiden att den är/ska vara. Då kan jag nog inte säga att jag någonsin har varit kär på riktigt faktiskt. Jag har väldigt lätt för att fastna för någon däremot. Det tar mig ungefär 5-10 minuter att bestämma mig för om jag gillar en person sådär lite extra. Man fastnar för vissa drag och för personlighet, en udda och utåtriktad person kommer alltid lite högre upp på listan. Men sen då? Det blir ju lite att man bygger upp sin egen fantasibild. Man säger att personen är fantastisk men om någon skulle fråga vad som är så fantastiskt med den personen så kan man oftast inte svara på det.
Och lite samma känns det med dom få jag haft ett förhållande med (2) för när det väl tog slut så hade jag efter ett tag svårt att se varför jag hade fastnat där från första början. Men sen är det väl lite det som är grejen med kärleken, att den gör en blind? Fast jag har aldrig varit sådär riktigt upp över öronen även om mina pojkvänner var riktigt underbara. Om jag ska tänka på den biten så finns det väl egentligen bara en grabb som jag varit i närheten av kärlek ”med”, och det var ju Erik. Det är väl den största ”förälskelsen” jag haft. ^^ En snubbe jag började prata med på nätet för att jag tyckte han såg ut som Elijah Wood på bilden (jag var helt galen i honom där i SoR hysterin), och som jag träffade en gång. Vi gick på bio och hela tiden bankade mitt hjärta i 120 och jag kunde knappt titta på honom för då blev jag liksom alldeles knäsvag. Blev ingenting mer än så men jag var totalfast i honom i flera år! Även det var ju en fantasibild egentligen men som sagt det närmsta jag kommit. För flera år senare när jag träffade han ute på krogen ett par gånger och såg han på hans jobb (eller någon bara sa att han var där) så fick jag hjärtklappning och blev totalnervös. Jag blev som en blyg liten fnittrig unge trots att jag var över 18! 😛 Och jag tycker än idag att han är extremt snygg/het….och lever fortfarande glad på det faktumet att han kysste mig en av gångerna då vi sprang in i varandra på krogen. *asg* Dock krävdes det att jag var extremt packad för att ens våga så jag minns inte mycket mer än summeringen ”himmelriket”. 😉 Men vuxen som man är så vet man ju att det är en fantasi ihopbyggd av ett snyggt skal och gamla samtal så ser det inte som kärlek.
Det var vad jag hade att säga om min första kärlek. Ännu en lång historia, lika bra att ni vänjer er. Det är ju knappt så att jag själv orkar läsa när jag ser all text. *skrattar* Men jag tycker om att skriva så det är lite strunt samma om någon läser det eller inte. 😉