Grattis Grattis!

Idag fyller kära grannen Bettan faktiskt 50, så vid tolvslaget igår (..okej lite sena blev vi) drog vi upp Johan och Matte ur sängen för att gå över till grannen och banka på dörren. Lämnade presenter och så drack dom lite kaffe. Men man får visst skylla sig själv när man lämnar presenter mitt i natten. 😉 Vi hade köpt en fin prydnad i typ..gips? i form av ett hjärta som hade en liten grop där man kunde ställa ljus. Den gled rätt ur händerna på henne och kraschades i små bitar över hela köksbordet. Hoppsan! ^^ Tur att hon hann se den i alla fall innan den gick sönder. *asg*  Och det var som tur var inte den enda presenten heller, för hon fick även ett presentkort som jag själv knåpade ihop sådär i sista stund.

Blev inte 100% nöjd med det men uppåt 80 i alla fall. 😉 Glöm inte att kika i min pyssel blogg också! Nu har ju den varit lika död som den här har varit men det finns lite att kika på i alla fall. Och jag ska lägga upp lite mer det lovar jag. 🙂

I alla fall, stort grattis till underbara Bettan! Vi ska gå över dit idag också då hon kanske är lite piggare och så. Var ju bara tvungen att komma och jäklas vid tolv såsom man ska göra på stora födelsedagar. *ler*

Ett ögonblick

Dag 3: 19/12- 2009

Idag satt jag inne i rummet ”själv” med Matte. Mamma följde med mig in (för tycker fortfarande det är lite pinsamt att knacka på) och stod där ett tag medans jag fick en stol att sitta på bredvid hans säng. Så gick hon. Jag satt och höll hela tiden honom i handen. Han var kall om fingrarna till och från medans resten av handen och armen var ganska varm. Han hade massa lätta blåmärken som såg ut som små rutmönster, antagligen ifrån Johans tröja/kofta som han haft på sig. Han landade väl på armen? Först var det helt okej att sitta där, för även om jag ser honom så går det inte in i huvudet hur allvarligt det är. Men idag så satt jag därinne själv i en halvtimme och då hann man registrera mycket mer av omgivningen och tänka mycket mer. Han låg där med alla slangar, hans små lockar var bortsnaggade, man såg hela bröstkorgen röra på sig med hjälp av respiratorn. Och ju mer verkligt man insåg att det var desto mer ville man göra. Jag ville ställa frågor om alla vågor och siffror man såg på monitorn. Ville framförallt prata med Matte såsom alla sjuksystrarna gjorde (vilket jag verkligen uppskattade) men kunde inte… för så fort jag ville säga någonting så fick jag gråten i halsen. Plötsligt slog det mig hur verkligt det var och jag var tvungen att gå ut. Hann bara sätta mig i besöksrummet så kom tårarna. Det blev så jobbigt att ”plötsligt” inse att jag inte kunde förvänta mig att han kommer hem imorrn och att han inte är borta över helgen bara som han brukar. För där låg min ”lilla” bror i sängen där han knappt fick plats, den långe stackarn får precis plats när han ligger raklång, liten bit av huvudet är utanför typ.

 

Det ögonblicket som hjärnan faktiskt tog in ordentligt att det var min underbara bror som låg där helt förstörd är ett ögonblick som jag aldrig kommer glömma. Det gjorde så ont att inte kunna göra någonting åt hela situationen. 😦 Nu är det snart ett år sedan olyckan och ändå känns det som igår. Såhär långt efter så bjuder jag på en bild dom tog åt oss på sjukhuset typ 2-3e dagen. Ville inte lägga upp dom förut men nu finns dom ändå på Mattes facebook så…

Matte på NIVA

 Hoppas på att aldrig behöva gå igenom något sånt här igen.

Älskar min familj oerhört mycket och vill aldrig att dom råkar illa ut på något sätt.

Skulle inte klara av att förlora någon av dom..

Fishy goes Geisha

Det spelar ingen roll hur det gick till, jag säger ändå till typ alla att jag sprungit in i en dörr. Den klassiska klyschan när man inte vill tala om hur det gick till. Iaf så pajade jag hela läppen igår. Och fick vad jag tyckte var en svullen läpp, dvs detta:

Men läpparna var långt ifrån klara med mig. Detta var typ precis efter att det hade hänt. Dom svullnade bara upp mer och mer under kvällen trots att jag satt med en frysklabb i käften. Dessutom slutade inte jacket på översidan att blöda heller. Så efter ett tag såg jag ut såhär istället:

En riktig jäkla fisktrut minsann. ^^ Botox kan ju slänga sig i väggen! Blir nästan jämnsvullet då jag fått en liten svullnad på nedre läppen också, som tur var inte på den sidan där jag har min piercing! Fyfan om den hade blivit förstörd asså….usch 😦 Nu idag så har iaf svullnaden sjunkit rätt mycket. Men läpparna har fått en fantastiskt fin blå färg. Därav min fina rubrik här uppe, för som Geisha brukar man ju måla läpparna med färg enbart i mitten. Och det är precis så jag ser ut nu:

Visst är det snyggt?! ^^ Och om ett par timmar ska man åka till jobbet, fan va folk kommer titta konstigt på en. Man kan visst se ut som en misshandlad hustru även när man är singel. Bara ingen försöker fråga pinsamma frågor som att det vore så, det har jag varit med om förut. ^^ Och då känns det som att dom inte tror på nånting man säger, för ljuga om det är ju precis vad man brukar göra. Detta är iaf inge allvarligt! Vi kallar det lite normal klantighet som vi brukar drabbas av i våran familj helt enkelt.

Är på sätt och vis skönt nu att man inte ska på 50-års partajet ikväll när man ser ut såhär. Vi var iofs upp till Carina vid tolvslaget och firade med tårta och champagne så dom har redan sett det, men är ju många fler som kommer. 😛 Nu kan jag åka till jobbet och sitta med min geisha-läpp ifred. *asg*