Snart två veckor sedan jag kom hem ifrån SRF och nu har jag energi (och tiden) till att skriva om min första festival. Vet iofs inte riktigt vad jag ska skriva men ja..
Jag kan börja med att säga att nu efter att ha smält allting så har jag helt annan syn på det än när jag kom hem helt förstörd/sliten. ^^ Det fanns många faktorer som kunde ha varit betydligt bättre, men sammanfattat så var det ändå en riktigt rolig upplevelse. Och första gången är ju då man är som mest bortkommen, har fått mig en del att tänka på till nästa år. 😉
Kan säga att jag är grymt glad för att vi valde att bo på Rosenlunds campingen. För även om den var längst bort ifrån själva festivalområdet så var det inte sjukt långt att gå. Och att inte vara mitt inne i röran var jävligt skönt när man skulle sova, och på mornarna när man faktiskt ville ha lite tid att samla ihop sig innan man kom igång. Det var jobbigt att det var jäkligt kallt på nätterna, jag sov inte så himla bra och gör det fortfarande inte. Kroppen är fortfarande inställd på att köra powernaps igenom natten så jag vaknar 300 ggr känns det som. ^^
Det var asnice att det fanns så sjukt mycket mat att välja på så man slapp ledsna på nånting, plus att man kunde hitta det man var sugen på för stunden. Sen att dom skulle linda in kebaben så att foliet hamnade halvvägs inne i rullen var lite drygt. Fick sitta och dra ut foliebitar innan varje tugga och tyckte ändå att det smakade folie men var nog mer psykiskt. ^^
Vad det gäller alla spelningar… hmmm…
Jag är nog alldeles för mycket allätare för att till fullo njuta av sån här tillställning? Det är väldigt få grupper/artister som jag lyssnar på många låtar av utan gillar ett par stycken här och var. Så att stå i timmar och lyssna på sånt jag inte känner igen för att vänta på sammanlagt (från alla spelningar vi lyssnade på)…max 10 låtar jag kände igen? Det kändes inte riktigt värt det då man inte fick ta med egen dricka in (ölen kostade 62kr därinne) och man fick jäkligt ont i fötterna och benen av att stå där. Nog för att många låtarna var ju jävligt bra även om jag inte kände igen dom, och livemusik nästan alltid är awesome (framförallt rockmusik), men det är ju en helt annan känsla att höra första tonerna på en låt man känner igen och bli alldeles pirrig i kroppen. Säger som jag sa till Angelica, vore nice att ha ett schema över vilka låtar dom skulle spela så man visste när man skulle dit och kolla. 😉 *haha*
Till nästa år ska jag också köpa annan dricka än bara öl. Jag älskar att hålla mig till öl för jag tycker fyllan blir betydligt bättre då. Men efter 2 dagar med att bara dricka öl var man less, och sen fortsätta 3e, 4e och 5e dagen med samma sak var ingen höjdare. Skulle va nice att ha en platta cider också så man kan skifta någon av dagarna, eller börja dagarna med cider innan man kommer igång ordentligt.
Och vad gjorde jag sista kvällen tror ni? Jodå, Tina hade bråttom igen i sina foppatoffelsandaler. Vurpade i grus och slog upp såren på ena knät som ännu inte hade läkt från helgen innan. Tänkte inte så mycket på det först utan fortsätte iväg bara. Men sen började det svida mer och mer. Och sen började blodet rinna…och jag började gråta. ^^ Det var liksom sista droppen på det där med få för lite sömn hela veckan, inte ha nån tid för sig själv, vara onykter, ha ont. Så jag fick knata till sjukstugan och bli omplåstrad innan jag gick å la mig och gav upp för det här året. *haha*
Avslutar inlägget med ett par bilder. Finns en hel del till upplagda på facebook, orkade inte lägga upp så många här. 😉