Jadå, det blir nog ett hem

image

Nu har vi bott i radhuset i en månad och ja.. ^^ Det går långsamt men bit för bit faller på plats och jag börjar faktiskt känna som att det är vårt hem. 🙂
Som ni ser så finns det kartonger kvar.ännu! Har totalt kanske 7-10 kartonger kvar med sådant som vi inte har ”bestämt ett hem för” ännu. Och vardagsrumsbordet är oftast belamrat då det är där jag gör den mesta sorteringen haha. ^^ Är fin kombo det här med att vilja boa och att vara.gravid, kroppen skäller ut mig såhär på kvällarna för allt jag gjort under dagen trots att jag sorterar, städar osv. sittandes så mycket som det är möjligt.

Hade förvärkar hela förra lördagen (25/10) och lite på söndagen så trodde att bebisen kanske skulle anlända den 30e som mormor hade gissat på, men efter dom två dagarna vart det lugnt igen så hon blir nog kvar därinne på övertid som jag först trodde. 🙂 Bra det så jag hinner boa klart kanske haha. Fast jag är redigt trött på alla dessa besvär som hör till.

Den som väntar på något gott… 🙂

Sova?

image

Här kommer ett riktigt gnälligt inlägg, för jag är så trött på att vara trött! Och det känns lite sisådär med gnäll som gravid. Det är allmänt känt att man blir gnällig men i samma veva så får man känslan av att man inte får klaga eftersom det är ett självvalt tillstånd.

Nu är det lite mer än två veckor kvar till bebisen är beräknad, 16 dagar för att.vara exakt men jag tror att den kolmer vara sen. Kan säga att två veckor just nu känns som en.väldigt lång tid. Är så sliten! På mornarna är kroppen bara hyfsat öm och jävlig, det känns överkomligt liksom och jag är inte alltför trött. Men sen ju längre in på dagen jag kommer desto mer börjar tröttheten komma ikapp och kroppen börjar gnälla. Vid 7-8 på kvällen går jag omkring vaggande och halvt haltande och stånkar, längtades efter sängen. Vid 22 ungefär lägger jag mig men minns då att natten inte ger mig det jag behöver! Istället för sömn och återhämtning som jag sett framför mig så börjar ”tortyr” istället.

Att först ligga på ena sidan (vänd inåt), bulla upp med kuddar och försöka sova. Ischias strålar numer konstant i högra benet, dessutom sätter krypningar igång så fort jag lägger mig ner. Försöka somna i nån timme men sen behöva upp och kissa. Bulla ner sig i sängen igen men nu vänd utåt för höften började göra ont. Hålla krampaktigt i kramkudden för magen vill putta ner den på golvet. Näsan börjar täppas igen. Jag halvsover men känner ändå hur hjärnan går på högvarv, jag snappar upp delar av tankar om diverse sjukdomar osv, saker som jag inte förstår hur hjärnan kommit in på. Händerna börjar nu att domna bort men det är helt okej, en liten sträck med armen upp mot taket och det försvinner. Den riktiga plågan börjar efter 2-3 toabesöket för natten! När jag stöttat mig mot väggen hela vägen ut och tillbaka för att kroppen gör så förbaskat ont. Att försöka bestämma sovsida som inte är skön utan bara är minst obekväm. När domningarna i händerna gått över till stickningar och innan morgonen är här kommer smärta i musklerna till mina tummar. Dom svullna händerna har dessutom gett mig stela och ömma fingerleder.
Fötterna har senaste veckan börjat svullna och klia och känns ibland som det är stora blåmärken på ovansidan.

Lägger man sedan till hormoner på den här slitna och trötta kroppen så är tårarna ett faktum. Gråter nog minst en gång om dagen för att jag känner att jag inte orkar mer. Klart längtar jag efter att få hålla i våran bebis! Dock känns det ju nu som att man är himla dum om man går igenom det här igen sen…men jag vet ju att det troligtvis kommer bli så någon gång att man ”glömt” hur otroligt jäkla jobbigt det här var. 😉

Telia gör mig matt!

 

Det finns en viss fördel med allt tungt och negativt som hänt, såsom jag ser det i alla fall. Och det är att jag har lärt mig att prioritera bättre.
För när man har något stort som händer som kräver mycket av ens energi så finns det inte mycket kvar till annat. Då gäller det att bestämma vad man ska lägga den lilla energin på. Mycket saker som man faktiskt tycker om blir ju tyvärr också lidande just då, men såhär i efterhand så har man en ganska klar sållning på vad som inte behövs lägga någon energi på.

Dock kommer det ju alltid dessa måsten, saker som kräver tid och energi för att i slutändan bli bra. Jag har försökt göra mycket ändringar på sistone för att få det bättre för mig och min familj i slutändan. En sådan sak har varit vårt abonnemang hos Telia som nu har blivit en STOR energibov för mig! Dom har tagit både tid och pengar som jag mycket hellre skulle velat spendera på annat. Ska försöka förklara detta, för mig är det en röra i huvudet så kanske blir det lite mindre rörigt när jag får ut det i skrift.

Det är så att jag står på ett kombinationspaket hos Telia för mammas hus med tv och bredband i samma. Och för att minska på utgifterna så skulle jag göra om det kombinationspaketet, så jag ringde dom i MAJ 2013 första gången och bad dom att:

  • lägga på ip-telefon till paketet som vi haft förut (ska vara gratis + 3kombinationen ska göra det billigare )
  • Ändra vårt kanalpaket från Lagom med Viasat guld till vanlig Lagom
  • Ta bort sportpaketet

Den gången när jag ringde så var det problem med att hitta ip-telefonen vi tidigare använt så dom skulle kontakta mig när dom tittat på det.
Dom kontaktade aldrig mig!

Sedan i AUGUSTI 2013 när nästa kvartalsfaktura dök upp och jag fick se att inga av ändringarna var gjorda så kontaktade jag dom igen. Jag bad om exakt samma saker denna gång. Dom skulle ändra på paketet och ta bort sportkanalen. Dock var det strul med ip-telefonen även denna gång så vi kunde inte lägga till det, vilket då skulle göra att månadskostnaden inte blev billigare. Dom sa då IGEN att dom skulle kontakta mig när detta var fixat och att vi då skulle få tillbaka pengarna för den förhöjda månadskostnaden retroaktivt.

(Bytte någonstans i denna veva också från kvartalsfaktura till månadsfaktura)

Sedan i DECEMBER 2013 fick jag kontakta dom FLERA GÅNGER!

  • Jag fick först ringa om kanalpaketet som fortfarande stod med! Jag såg även att jag satt och betalade för en extra Säker Surf licens som jag inte hade nån aning om vart den kom ifrån så jag bad han ta bort den med. Han kunde se att jag sagt till om detta i augusti iaf, så han sa att han skulle ta bort dom på en gång och han skickade även bekräftelser på detta till min mail.
  • Jag har fick också ringa om att fakturan då var felaktig eftersom dom faktiskt kunde se att jag redan ändrat på mitt abonnemang. Det skulle dras bort 607kr och skickas en ny faktura för december. Den har fortfarande inte dykt upp så jag fick ringa igen om att få den förlängd eftersom den annars skulle varit betald sista december.
  • Jag fick ringa om ip-telefonen som dom inte hade kontaktat mig om. Dom kunde även denna gång inte hitta den vi använt så vi fick istället ett tillfälligt nummer (som dom glömde säga vad det var) till januari då vi skulle få tillbaka vårt gamla som dom reserverade åt oss.
  • Jag fick ringa för att se efter varför vårt abonnemang plötsligt blivit avstängt. Tydligen hade jag missat en faktura som jag då fick betala dom via inkasso-företag så dom kunde sätta igång den igen.

Nu i JANUARI så har jag fått kontakta dom två gånger. Först igår då jag fick hem ännu en faktura från ett inkasso-företag som påstod att jag missat ännu en räkning. När jag frågade Telia om detta så sa dom att den hade skickats till inkasso dagen efter att jag pratat med Telia om den förra. Varför sa dom då inte något i stil med ”så du vet så har du en till obetald här som kommer skickas till inkasso snart om den inte betalas” när jag ringde och frågade varför abonnemanget var avstängt?!?!?! Jag passade även på att fråga om vårt tillfälliga nummer till ip-telefonen och när det skulle bytas till vårt gamla nummer. Då kunde hon inte se att det hade lagts in något byte. *suckar* Men numret var tack o lov reserverat iaf så hon gjorde bytet som ska vara fixat idag.

Idag fick jag ringa igen för jag fick hem fakturan för januari och ändringarna står fortfarande inte med! Jag säger detta när jag ringer och hon säger då att jag hade ringt den 17e december och räkningen skickades ut 18december så då hade inte ändringen registrerats men att det kommer synas på nästa månadsfaktura. Jag förklarar att ändringen gjorde jag redan i augusti så om datorn inte registrerat det nu vore det vääääldigt konstigt. Hon kunde se en anteckning om att jag kontaktat dom i maj och i augusti om detta (innan har dom sagt att dom inte kunde se att jag ringt i maj). Först sa hon att jag skulle betala räkningen som den va så skulle jag få tillbaka dom pengarna på nästa månads faktura. Aldrig i livet! Jag litar inte på att jag får tillbaka dom pengarna. Istället skulle hon göra som sist och dra av 648kr (39kr extra för Säker Surf licensen som inte heller var borttagen) och skicka ut en ny faktura till mig. Hon sa även att jag skulle på nästa månads faktura få tillbaka pengar för en månad då hon kunde se att jag kontaktat dom om detta för länge sen.

För mig är dock detta tomma ord, dom har hela tiden sagt att dom har fixat när man pratar med dom och sen nästa gång jag ringt så finns det ingen eller sparsam info om det vi har kommit överens om. Jag är SÅ TRÖTT på att sitta i deras telefonkö gång på gång för att ta upp dessa saker och bara få skit tillbaka. Jag får vara glad att jag inte har min telefonskräck längre så mycket som jag har fått ringa. Pengar tillbaka för en månad… jag borde få pengar tillbaka för hela året!

Jag behöver nog inte skriva att jag kollar runt över andra alternativ som vore bättre än Telia just nu. Jag har inte orkat ta tag i detta ordentligt med allt annat som har varit men nu får det fan vara nog. Man blir bara trampad på om man inte ryter ifrån…

Wake me up when it’s all over

Gång på gång har man fått höra ifrån människor runtomkring ”du är en kämpe” och jag har hela tiden tänkt att det inte stämmer för det är inte så jag känner mig. På sätt och vis har jag alltid varit trasig men gick sönder rejält vid Mattes olycka för 4 år sedan och försökt lappa ihop mig sedan dess. Så hinner man inte klart innan någon ska dit och sparka på en igen, jag fick oroa mig för att nästa syskon skulle dö. Jag säger hela tiden att jag är trött och Daniel svarar med att jag borde sova. Men sova gör jag, det är inte den sortens trött jag är. Jag borde nog sluta säga trött och hitta ett ord som beskriver det bättre. Såg igår att en bekant skrivit på facebook att hon känner sig som en urvriden trasa, det var en rätt bra beskrivning på hur jag också känner mig.

Vad jag ville komma till är att jag bitvis har börjat tro på det folk har sagt till mig. Det finns iaf en kämpe inom mig, men det är ingen jag känner till eller själv styr. Det enda jag vet är att jag länge har gått och väntat på den dagen jag inte klarar mer och bryter ihop, saken som ska vara den sista droppen..men det kommer inte! Det lastas mer och mer saker på mina axlar (pappa på sjukhus, jag på sjukhus, Helena på sjukhus, Johans stulna bil osv) och varje sak får mig att känna som att bristningsgränsen är väldigt nära – men fortfarande står jag! Det överraskar mig varje kväll att jag tagit mig igenom en dag till. Visserligen är det ett måste att fortsätta framåt eftersom ingen annan kan göra det åt en. Och jag har en enorm tur som har dom personerna jag har i min närhet. Daniel visar mer och mer hur han är min klippa dom stunderna jag känner att jag vill ge upp.

Min oro börjar bli: hur kommer det gå när allt väl lugnar ner sig? När min hjärna inser att nu kan du slappna av, är det då smällen kommer? Är det då jag faller ihop?

Ni behöver inte säga att jag ska tänka på mig själv. Jag äter ordentligt, sover ordentligt, tar stunder för mig själv när jag kan. Men det jag går igenom, VI går igenom, det sliter…som fan! Och när allt är över vill jag stänga in mig i ett halvår med min kära familj och bara ha en lugn period då INGENTING får hända.

SKÄNKER EN STOR STYRKEKRAM TILL MIN BROR JOHAN SOM JUST NU SLITER MEST AV OSS ALLA. Jag vet att du är rejält trött och jag hoppas att det här helvetet snart är över, framtill dess så finns jag vid din sida.

Hitta ork som man inte har?

Att gå omkring hemma och vänta på jobbpass och inte ha en aning om man kommer få några, det är det värsta jag varit med om. Jag har alltid haft ont om pengar den här tiden på året, men jag har ändå haft några fasta pass som jag kan räkna med att det täcker mina utgifter. Men nu har jag inte ens det. Nu ska jag sitta och hoppas på att någon blir sjuk. Jag kan inte planera in saker för jag måste ta pass om det dyker upp ett. Och missar jag ett pass så mår jag så sjukt dåligt för jag tänker ”tänk om det här är det enda jag blir erbjuden den här månaden” och jag hatar att ha det så. Jag känner mig aldrig ledig när jag är ledig för jag vet aldrig om dom ringer, samtidigt som jag mår sjukt dåligt när jag är ledig för jag tänker att jag inte kommer få jobba.

Jag längtar som fan till sommaren då jag får jobba såsom jag alltid har jobbat, heltid hos min gamla kund.

Men jag måste samtidigt komma vidare. Hur ska jag kunna bygga på mitt liv om jag inte ens kan ordna grunden? Jag är otroligt tacksam över att jag har Daniel i mitt liv men även han blir ju drabbad. Vi vill ha ett liv tillsammans, men kommer ingenstans om inte jag kommer någonstans. Det är ju inga som helst fel med hur vi har det nu det säger jag inte! Men man måste ju också tänka på hur man vill att framtiden ska bli liksom med ekonomi, boende, barn osv. Och jag som inte ens har en grund måste ju verkligen sätta igång! Men allt tänk får mig trött…

Jag tar tag i bitar för att sedan stöta på en motgång och lägga ner. Jag ger upp alldeles för lätt det vet jag med. Men känns lite som att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. Har försökt dra i jobbnystanet tusen gånger – komma på vad tusan det är jag vill göra. Finner jag något som verkar någorlunda intressant så kollar jag hur jag ska ta mig dit och hela tiden är det något hinder känns det som! Dvs jag bygger upp ett hopp som jag sen får riva ner. Klart att inget blir serverat på silverfat men är ju så svårt när det bara är saker jag är NYFIKEN på..ska jag då satsa järnet för att komma dit och sen inse att det inte alls är något för mig? – och då börja om från noll..igen…

Känner att jag kommer bli fast inom vården som resten av släkten i princip. Jag kommer bli fast där och lalla runt för att jag inte kommer på vad annat jag ska göra…

En lång lång helg!

Klockan är 06:31 och jag sitter på bussen på väg till jobbet. Och kära Daniel ligger hemma och sover vidare eftersom han är ledig i helgen. Idag blir mitt tredje pass hos den nya kunden, det börjar gå bättre och bättre med alla rutiner. Däremot blir det väldigt långa dagar att kliva upp 5-5,30 (beror på hur mycket tid jag vill ha på morgonen) och inte komma hem förrän 22, det är i princip bara att gå och lägga sig direkt för nu på helgen har jag tre sånna pass på raken.
Nästa vecka är det två korta pass och ett långt, sen är jag ledig hela helgen..och Daniel med för han har fått nytt schema! Så efter den här helgen har vi samma helger igen. ❤

Va förresten på Nickelback i onsdags, awesooooome! Det jag tyckte var bäst var att dom körde jäkligt mycket gamla låtar, en del riiiktigt gamla. Trodde dom mest skulle köra från sitt nya album, men nu har dom ju visserligen inte varit till Sverige på flera år så dom hade ju lite att ta igen. 😉
Men stördaste stunden var ändå när jag och Angelica var på toa efter förbandet (Daughtry, som också var bra) och man hör musik innifrån scenen. Jag känner igen början på låten utan problem men bara för jag är helt inställd på att det är Nickelback som ska köra så koppla jag det till dom och säger "nu har dom börjat" och får tillbaka till svar "men det här är inte dom"…nä, för i samma sekund som hon säger det så slår hjärnan av sin auto. Nej såklart, det är ju Metallica..det vet jag ju! Men min hjärna var inte inställd på att det skulle spelas andras låtar emellan. Skallen är en rolig sak. ^^

Enda låten jag saknade riktigt mycket var "If today was your last day" som jag tokälskar men jag älskar ju alla deras låtar så var underbart ändå. Vem vet dom kanske körde den och jag va lost. För mitt minne är visst som en åsna. Var visserligen lite onykter men inte mycket. Men hjärnan va fuckad, va nog för trött också. För jag satt/stod och sjöng glatt med i varenda låt och va så jäkla exalterad. Men två låtar senare hade jag glömt bort att dom kört den låten. När Angelica sa att dom kört den så fick jag upp bilden i huvudet och kunde bekräfta…alla utom "Something in your mouth" som jag INTE får upp i huvudet. Den som rullar på bra på tungan under vissa bitar borde jag minnas, eller alla "HEY" men…nä! Det är en blank lucka i mitt huvud. Blandade ihop låtar gjorde jag också, det brukar jag aldrig göra! Trodde i början det va en låt, tills dom började sjunga då kom jag på att jag tänkt tokigt. Kanske var jag för exalterad också? ^^

Kul var det iaf, underbar känsla. Och så fick jag träffa Malin och Danne en stund efter, det va nice för inte träffat henne på evigheter. 🙂

Jahapp, nu är det bara 20 minuters busstur kvar. Det tog ett tag att skriva detta. Håll tummarna för att jag lever när helgen är slut. ;P

Vilken helg..

Måndag igen då..

Brukar iofs inte betyda så mycket för mig, för oftast jobbar jag ju bara helger. Men ska till kontoret idag och snacka plus hälsa på hos min möjligtvis nya kund. Se hur det känns osv. Så håll tummarna. Sen ska jag nog upp till komvux i Norrtälje och se om jag kan få hjälp med ansökan.

Helgen har varit mestandels fantastisk även om jag grät i slutet på både fredagen och lördagen. Fredagen var visserligen för att jag var trött som ett jäkla as men inte ville sticka från poolen för än det var dags att stänga igen. För att förklara så var vi uppe i poolen lokalen och hade födelsedagsfest för Matte. Men som sagt hade oerhört kul men där framåt 2-3 blev jag bara tröttare och tröttare..

Lördagen var det inflyttningsfest hos Annalena, riktigt mysigt litet hus hon har skaffat. Och hade otroligt roligt, så mycket trevliga människor där varav vissa jag inte träffat på länge. Meeen så var det ju också vissa puckon. En del kan man ta med en nypa salt och skratta åt medan andra blir man bara rent ut sagt less och besviken på. Ta med sig knogjärn på en fest är idioti. Att bli förbannad på någon för att dom rör en är idioti. Jag och Daniel gick därifrån, ingen idé att stanna när det börjar spåra ur. Började gråta när man satt och pratade om det för allting kändes så himla dumt och ärligt talat pinsamt. Man tar hit någon man tycker om och vill presentera för alla andra man tycker om, och istället blir han ”hotad”.. Men men..

Slänger undan den biten och fokuserar på det bra. Jag hade otroligt trevligt båda kvällarna och det kändes toppen att kunna umgås med Daniel en hel helg utan att jag skulle iväg och jobba eller någonting. Är otroligt glad att jag har honom. ❤

 

Nä…dags att göra mig iording för nu är det bara 40 minuter kvar ungefär till min buss går!

Sweden Rock Festivalen 2012

Snart två veckor sedan jag kom hem ifrån SRF och nu har jag energi (och tiden) till att skriva om min första festival. Vet iofs inte riktigt vad jag ska skriva men ja..
Jag kan börja med att säga att nu efter att ha smält allting så har jag helt annan syn på det än när jag kom hem helt förstörd/sliten. ^^ Det fanns många faktorer som kunde ha varit betydligt bättre, men sammanfattat så var det ändå en riktigt rolig upplevelse. Och första gången är ju då man är som mest bortkommen, har fått mig en del att tänka på till nästa år. 😉

Kan säga att jag är grymt glad för att vi valde att bo på Rosenlunds campingen. För även om den var längst bort ifrån själva festivalområdet så var det inte sjukt långt att gå. Och att inte vara mitt inne i röran var jävligt skönt när man skulle sova, och på mornarna när man faktiskt ville ha lite tid att samla ihop sig innan man kom igång. Det var jobbigt att det var jäkligt kallt på nätterna, jag sov inte så himla bra och gör det fortfarande inte. Kroppen är fortfarande inställd på att köra powernaps igenom natten så jag vaknar 300 ggr känns det som. ^^

Det var asnice att det fanns så sjukt mycket mat att välja på så man slapp ledsna på nånting, plus att man kunde hitta det man var sugen på för stunden. Sen att dom skulle linda in kebaben så att foliet hamnade halvvägs inne i rullen var lite drygt. Fick sitta och dra ut foliebitar innan varje tugga och tyckte ändå att det smakade folie men var nog mer psykiskt. ^^

Vad det gäller alla spelningar… hmmm…
Jag är nog alldeles för mycket allätare för att till fullo njuta av sån här tillställning? Det är väldigt få grupper/artister som jag lyssnar på många låtar av utan gillar ett par stycken här och var. Så att stå i timmar och lyssna på sånt jag inte känner igen för att vänta på sammanlagt (från alla spelningar vi lyssnade på)…max 10 låtar jag kände igen? Det kändes inte riktigt värt det då man inte fick ta med egen dricka in (ölen kostade 62kr därinne) och man fick jäkligt ont i fötterna och benen av att stå där. Nog för att många låtarna var ju jävligt bra även om jag inte kände igen dom, och livemusik nästan alltid är awesome (framförallt rockmusik), men det är ju en helt annan känsla att höra första tonerna på en låt man känner igen och bli alldeles pirrig i kroppen. Säger som jag sa till Angelica, vore nice att ha ett schema över vilka låtar dom skulle spela så man visste när man skulle dit och kolla. 😉 *haha*

Till nästa år ska jag också köpa annan dricka än bara öl. Jag älskar att hålla mig till öl för jag tycker fyllan blir betydligt bättre då. Men efter 2 dagar med att bara dricka öl var man less, och sen fortsätta 3e, 4e och 5e dagen med samma sak var ingen höjdare. Skulle va nice att ha en platta cider också så man kan skifta någon av dagarna, eller börja dagarna med cider innan man kommer igång ordentligt.

Och vad gjorde jag sista kvällen tror ni? Jodå, Tina hade bråttom igen i sina foppatoffelsandaler. Vurpade i grus och slog upp såren på ena knät som ännu inte hade läkt från helgen innan. Tänkte inte så mycket på det först utan fortsätte iväg bara. Men sen började det svida mer och mer. Och sen började blodet rinna…och jag började gråta. ^^ Det var liksom sista droppen på det där med få för lite sömn hela veckan, inte ha nån tid för sig själv, vara onykter, ha ont. Så jag fick knata till sjukstugan och bli omplåstrad innan jag gick å la mig och gav upp för det här året. *haha*

Avslutar inlägget med ett par bilder. Finns en hel del till upplagda på facebook, orkade inte lägga upp så många här. 😉

Spännande

Klockan är strax innan nio men jag är redan supertrött för jag varit vaken sen sju i morse, något jag inte varit sen i somras typ. Var in till Norrtälje för att gå på öppet hus som Flygfyren anordna för att söka folk för sommarjobb. Mycke folk var det så chansen är väl minimal. Hoppas mer på dom nya butikerna som ska öppna snart. *håller tummarna*

Efter det var jag förbi Friskis för att prata om att skaffa ett kort där. Åkte därifrån med ett ”prova på”-kort så det känns sweet! Kolla upp vilka skojsiga grupper dom har i veckan som passar för mig. 🙂

Sen hemma typ halv 11 vilket brukar vara den normala tiden jag går upp, och så hade man redan fått så mycket gjort! ^^ Satte mig och la färdigt ett pussel och började sen ta bort mina gamla akrylnaglar som nu hade blivit såhär fula.

20120218-210955.jpg

Och så påbörjade jag inför att göra nya. Filade och sådär plus limmade på nya tippar. Har fått en tokig idé om att göra spetsiga naglar den här gången, så jag har filat och filat för att få dom som jag vill ha dom. Nu blir det inge mer nagelfixande idag för jag är så trött. Men såhär ser det ut än så länge!

20120218-211256.jpg

Kan redan säga en fördel med att ha spetsiga, det är mycket lättare att skriva på mobilen. ^^ Funderar på att göra naglarna svarta med lite silverglitter i, men får se imorrn vad jag känner för…

Birka Kryssning

Bättre sent än aldrig men tänkte i alla fall skriva lite om kryssningen jag var iväg på i måndags..inte för jag vet riktigt vad det finns att berätta faktiskt. ^^

I alla fall så bar det av på en Birka kryssning med Cassandra, Evy, Ellie, Ingrid och Anette. Det var mest pensionärer på båten och det var dansband som spelade men man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Blev mest att vi hängde i kareoke baren eller vad man nu ska kalla den, alla var upp och sjöng förutom jag och Ingrid som filmade dom istället. 😉 Vi blev lite förvånade sen när diskot öppnade i samma bar, men såklart att dom inte använder stora dansgolvet på en vardag…tänkte inte så långt!

Hmmm…sen då? Musik, dricka och dans. Snackade med två grabbar som tydligen var präst och kantor, det va lite coolt! 😀 Jag sa att jag ville bikta mig men det fick jag tydligen inte göra onykter – nedrans! ^^ Sen kastade jag ut dom ur våran hytt, jag är sååå snäll så. Minns inte riktigt varför jag ville ha ut dom, för att jag var trött antar jag. Sen blidde det lite tjaffs och så gick jag å la mig. Finns inte så mycke att berätta om hemvägen, ska vara musikquizzet som vi gjorde men jag hade långt ifrån alla rätt på det. *snyft*  Köpte hem en massa dricka gjorde jag i alla fall. Tänkte att jag kunde ta och fylla kvoten likagärna så det blev 1 vodka, fyra liter vin, två plattor öl och en limpa cigg till mamma. 🙂 ….och en blåbärslikör också faktiskt. *hihi*

En trevlig resa blev det! Hemresan var inte alls lika kul för satan av allt jag hade köpt vägde. Och så ska man åka kommunalt hem. Tacka fan att mamma hämtade mig i Åkersberga iaf. Jag var dessutom så trött att ögonen gick i kors och jag gick omkring som en zombie, visste inte alls vad jag gjorde.

Det var snack om att vi skulle köra två kryssningar (japp, TVÅ) nästa vecka också, men kom på att jag har ju tagit på mig ett extrapass då så det blir inge med den saken för min del. Men det är nog lika bra, tror det räcker med en för min del.