Japp, jag är tråkmånsen

När ska egentligen ”Jag pallar/orkar inte bli ett okej svar utan att man ska behöva ge en utförlig bakgrundshistoria till sitt val? Ibland så vill man inte gå igenom alla orsaker (tro mig jag har dom) till varför man tackar nej. Och ibland är det faktiskt så att man bara inte orkar helt enkelt, och det borde vara okej. Vi är alla slut ibland, antingen fysiskt eller psykiskt..

Jag bjuder på att ni får kalla mig tråkig EN gång när ni frågar om en grej om jag säger nej. Men allt efter det (om samma sak) kommer inte få mig att ändra mig utan kommer bara resultera i att jag sitter med sjukt dåligt samvete. För tro mig, jag känner mig verkligen svinig och jag ser hur besvikna ni är.. men jag måste tänka på mig själv först och främst.

Det är absolut inte något personligt mot den man säger nej till, jag tycker verkligen inte sämre om han/hon än någon annan! Det råkade bara passa väldigt dåligt för mig just då. Ska man gå på varenda fest, fika, spelning, uppträdande, födelsedag osv. så kommer man få springa runt som en dåre. Det är det väl ingen som pallar? Och tro mig ni kommer inte ens vilja ha mig där då för förr eller senare så sinar det i topphumör-kontot.

Och det är inte för att jag har skaffat pojkvän som jag säger nej till allt. Jag var tråkig långt innan dess och det vet ni, kom igen.. Men självklart är det så att han får mycket av min lediga tid, så är vi alla när vi är kära så kom inte och ge mig skit för det.
Jag har ALLTID varit sån att jag tycker om att ha tid för mig själv ibland då jag sitter och pysslar eller whatever. Speciellt när det är mycket grejer på gång..

Det är ju så nu att jag har mycket på gång med jobbet för jag haft nya kunder, nya saker att lära mig och osäkra tider så vet knappt var och när jag ska jobba. Imorrn sätter jag igång med körkortet också vilket jag är sjukt nervös (och taggad!) inför så det är i mitt huvud ganska konstant. Som några av er vet så kommer det också hända en hel del hemma snart, och det är massa förberedelse arbete inför det att göra. Jag har också haft en rejäl bergodalbana i mitt humör på sistone som min älskling hjälpt mig med. Men allt det där vill jag inte ta upp när jag tackar nej till något.

Jag må vara den största tråkmånsen, speciellt när det kommer till att festa för jag ser inte samma charm i det längre. Och jag kommer nog tacka nej till det mesta framöver, för det är så sjukt mycket ni har bokat in den här vintern (har ni tråkigt eller?!) Visst jag kanske inte vill festa eller så med dig, men när det verkligen gäller och du behöver ett öra eller en axel så finns jag här. Ropa på mig, jag kommer springandes!  Jag bryr mig om mina nära och kära och kommer inte försvinna ifrån er, jag finns alltid här. ❤

Det här inlägget är inte riktat till EN person. Det är flera personer som har ”varit på mig” på sistone så det är inget personligt påhopp. Jag ser det mer som en liten påminnelse om att vi alla borde tänka efter lite. Det finns alltid en orsak till varför folk gör det dom gör eller säger det dom säger, och det är inte alltid orsaken är så uppenbar.

(blev tvungen att skriva om hela inlägget för det försvann, så nu har jag säkert tappat/glömt en massa bitar som jag ville ha med.. men ni hajjar grunden iaf)

Sweden Rock Festivalen 2012

Snart två veckor sedan jag kom hem ifrån SRF och nu har jag energi (och tiden) till att skriva om min första festival. Vet iofs inte riktigt vad jag ska skriva men ja..
Jag kan börja med att säga att nu efter att ha smält allting så har jag helt annan syn på det än när jag kom hem helt förstörd/sliten. ^^ Det fanns många faktorer som kunde ha varit betydligt bättre, men sammanfattat så var det ändå en riktigt rolig upplevelse. Och första gången är ju då man är som mest bortkommen, har fått mig en del att tänka på till nästa år. 😉

Kan säga att jag är grymt glad för att vi valde att bo på Rosenlunds campingen. För även om den var längst bort ifrån själva festivalområdet så var det inte sjukt långt att gå. Och att inte vara mitt inne i röran var jävligt skönt när man skulle sova, och på mornarna när man faktiskt ville ha lite tid att samla ihop sig innan man kom igång. Det var jobbigt att det var jäkligt kallt på nätterna, jag sov inte så himla bra och gör det fortfarande inte. Kroppen är fortfarande inställd på att köra powernaps igenom natten så jag vaknar 300 ggr känns det som. ^^

Det var asnice att det fanns så sjukt mycket mat att välja på så man slapp ledsna på nånting, plus att man kunde hitta det man var sugen på för stunden. Sen att dom skulle linda in kebaben så att foliet hamnade halvvägs inne i rullen var lite drygt. Fick sitta och dra ut foliebitar innan varje tugga och tyckte ändå att det smakade folie men var nog mer psykiskt. ^^

Vad det gäller alla spelningar… hmmm…
Jag är nog alldeles för mycket allätare för att till fullo njuta av sån här tillställning? Det är väldigt få grupper/artister som jag lyssnar på många låtar av utan gillar ett par stycken här och var. Så att stå i timmar och lyssna på sånt jag inte känner igen för att vänta på sammanlagt (från alla spelningar vi lyssnade på)…max 10 låtar jag kände igen? Det kändes inte riktigt värt det då man inte fick ta med egen dricka in (ölen kostade 62kr därinne) och man fick jäkligt ont i fötterna och benen av att stå där. Nog för att många låtarna var ju jävligt bra även om jag inte kände igen dom, och livemusik nästan alltid är awesome (framförallt rockmusik), men det är ju en helt annan känsla att höra första tonerna på en låt man känner igen och bli alldeles pirrig i kroppen. Säger som jag sa till Angelica, vore nice att ha ett schema över vilka låtar dom skulle spela så man visste när man skulle dit och kolla. 😉 *haha*

Till nästa år ska jag också köpa annan dricka än bara öl. Jag älskar att hålla mig till öl för jag tycker fyllan blir betydligt bättre då. Men efter 2 dagar med att bara dricka öl var man less, och sen fortsätta 3e, 4e och 5e dagen med samma sak var ingen höjdare. Skulle va nice att ha en platta cider också så man kan skifta någon av dagarna, eller börja dagarna med cider innan man kommer igång ordentligt.

Och vad gjorde jag sista kvällen tror ni? Jodå, Tina hade bråttom igen i sina foppatoffelsandaler. Vurpade i grus och slog upp såren på ena knät som ännu inte hade läkt från helgen innan. Tänkte inte så mycket på det först utan fortsätte iväg bara. Men sen började det svida mer och mer. Och sen började blodet rinna…och jag började gråta. ^^ Det var liksom sista droppen på det där med få för lite sömn hela veckan, inte ha nån tid för sig själv, vara onykter, ha ont. Så jag fick knata till sjukstugan och bli omplåstrad innan jag gick å la mig och gav upp för det här året. *haha*

Avslutar inlägget med ett par bilder. Finns en hel del till upplagda på facebook, orkade inte lägga upp så många här. 😉