Intensivkurs Körkort – Dag 1

Jaha då har man överlevt den första dagen då! Jag är riktigt impad av mig själv faktiskt hahaha. ^^

Vi började dagen 9.00 med teori då läraren står och babblar i en timme om diverse grejer. Det kommer vi har varje morgon typ så det är nice faktiskt. Sen har vi lite olika scheman. Mitt bestod av en körlektion på 40 minuter direkt efter. Jag var såååå nervös att jag skakade, och min lärare märkte det på mig också. Men som hon sa, vore mer udda om jag inte var nervös haha. ^^

Och ja… det gick väl inte så himla bra på den första lektionen kanske. 😛 Trots att jag kört så himla lite innan så märktes det att jag inte var van vid en så ”känslig” bil. Jag var för hård på koppling, broms, gas och växelspaken. *haha* Även om lektionen var över snabbt så tog det ett tag innan jag landade och läraren skrattade åt mina höga suckar jag gjorde ibland. 😉

Efter det var det dags att sitta och plugga lite för sig själv med hjälp av boken och pärmar med frågor. (Vi börjar med det innan vi kör med frågor på datorn.) Och så klockan 13 var det lunch, jag hade ingenting med mig så jag gick hem och slängde i mig en sallad typ och sen knatade tillbaka. Direkt efter lunchen hade jag en dubbel lektion (80min), och den var precis vad jag behövde!
När man satt i bilen så pass länge så hann jag liksom känna mig mer bekväm med att sitta bakom ratten, även om jag är långt ifrån bekväm ännu. *haha* Vi tränade massor på dragläge och jag kom in i växlandet lite bättre (bara 1-2-3 än så länge), och så tränade vi på både högersvängar och vänstersvängar. Såg ni en tokig bil uppe vid LV3 idag så var det nog jag. 😉

Jag får lite ”skäll” med jämna mellanrum för att jag inte har fötterna där hon tycker att jag ska ha dom men annars har det väl gått bra idag. ^^ Jag vill gärna sitta med foten på kopplingen hela tiden t.ex.  Sen efter långlektionen blev det att plugga själv igen. Satt till 17 idag iaf så känner mig rätt duktig. Det har varit en läskig men bra första dag, och som läraren sa så kommer jag nog somna ovaggad ikväll…

Japp, jag är tråkmånsen

När ska egentligen ”Jag pallar/orkar inte” bli ett okej svar utan att man ska behöva ge en utförlig bakgrundshistoria till sitt val? Ibland så vill man inte gå igenom alla orsaker (tro mig jag har dom) till varför man tackar nej. Och ibland är det faktiskt så att man bara inte orkar helt enkelt, och det borde vara okej. Vi är alla slut ibland, antingen fysiskt eller psykiskt..

Jag bjuder på att ni får kalla mig tråkig EN gång när ni frågar om en grej om jag säger nej. Men allt efter det (om samma sak) kommer inte få mig att ändra mig utan kommer bara resultera i att jag sitter med sjukt dåligt samvete. För tro mig, jag känner mig verkligen svinig och jag ser hur besvikna ni är.. men jag måste tänka på mig själv först och främst.

Det är absolut inte något personligt mot den man säger nej till, jag tycker verkligen inte sämre om han/hon än någon annan! Det råkade bara passa väldigt dåligt för mig just då. Ska man gå på varenda fest, fika, spelning, uppträdande, födelsedag osv. så kommer man få springa runt som en dåre. Det är det väl ingen som pallar? Och tro mig ni kommer inte ens vilja ha mig där då för förr eller senare så sinar det i topphumör-kontot.

Och det är inte för att jag har skaffat pojkvän som jag säger nej till allt. Jag var tråkig långt innan dess och det vet ni, kom igen.. Men självklart är det så att han får mycket av min lediga tid, så är vi alla när vi är kära så kom inte och ge mig skit för det.
Jag har ALLTID varit sån att jag tycker om att ha tid för mig själv ibland då jag sitter och pysslar eller whatever. Speciellt när det är mycket grejer på gång..

Det är ju så nu att jag har mycket på gång med jobbet för jag haft nya kunder, nya saker att lära mig och osäkra tider så vet knappt var och när jag ska jobba. Imorrn sätter jag igång med körkortet också vilket jag är sjukt nervös (och taggad!) inför så det är i mitt huvud ganska konstant. Som några av er vet så kommer det också hända en hel del hemma snart, och det är massa förberedelse arbete inför det att göra. Jag har också haft en rejäl bergodalbana i mitt humör på sistone som min älskling hjälpt mig med. Men allt det där vill jag inte ta upp när jag tackar nej till något.

Jag må vara den största tråkmånsen, speciellt när det kommer till att festa för jag ser inte samma charm i det längre. Och jag kommer nog tacka nej till det mesta framöver, för det är så sjukt mycket ni har bokat in den här vintern (har ni tråkigt eller?!) Visst jag kanske inte vill festa eller så med dig, men när det verkligen gäller och du behöver ett öra eller en axel så finns jag här. Ropa på mig, jag kommer springandes!  Jag bryr mig om mina nära och kära och kommer inte försvinna ifrån er, jag finns alltid här. ❤

Det här inlägget är inte riktat till EN person. Det är flera personer som har ”varit på mig” på sistone så det är inget personligt påhopp. Jag ser det mer som en liten påminnelse om att vi alla borde tänka efter lite. Det finns alltid en orsak till varför folk gör det dom gör eller säger det dom säger, och det är inte alltid orsaken är så uppenbar.

(blev tvungen att skriva om hela inlägget för det försvann, så nu har jag säkert tappat/glömt en massa bitar som jag ville ha med.. men ni hajjar grunden iaf)

Allt finnemang

I fredags var jag ju iväg på konferens och det var toppen! Var lite läskigt att jag bara kände en enda kotte eftersom det var personal från alla olika ställen i Åkersberga. Åkte iväg – förbi mammas jobb, till ett mysigt litet ställe ute i ingenstans nästan. ^^ Stod godisskålar framme överallt med massa olika sorters godis, farligt! Personalen på stället blev lite ställd när jag inte drack varken kaffe eller te men sa att jag inte behövde nått. *asg* Resten av dom som var med värmde upp mot mig mer och mer under dagens gång. Jag ska inte lägga allt på dom för jag är ju blyg som tusan med nytt folk. Jag sa inte ett ljud till någon om dom inte pratade direkt till mig. Fika – lunch – fika….hur tusan får man i sig allt?! Jag var fortfarande mätt av all mat och godis när det var dags för bullar för tusan.

Det var riktigt trevligt och roligt att följa med på konferensen trots att jag fick göra det jag hatar mest – prata inför grupp! Vi blev nämligen indelade i små grupper och fick en kund med pyttelite information, så skulle vi hitta på resten och hitta på vad dom behövde för hjälp osv. Jag hamnade med fler blyga människor och vi alla hade noll fantasi så ja.. tur att det inte var ett prov. 😉 Jag blev den som fick prata mest, men det gick väldigt bra ändå.  Och våran nya chef verkar ju riktigt toppen! Oerhört trevlig och lätt att prata med så detta kommer nog bli fint.

 

Och igår var jag iväg på ”Du kan sjunga gospel”-konsert för att höra Cassandra sjunga solo. Tycker hon gjorde det finnemang, speciellt när hon tog i som jag sa. 🙂 Sen att jag var tvungen att lyssna på klänningskarln i 3-4 låtar var ju kanske inte någon höjdare. Ni borde nog kunna gissa er till vem det är, han är inte någon av mina favoriter kan jag säga.

Va tusan hände

Bilden är iofs en högerhand men det va det ja hittade. 😉

Låg i sängen igår kväll/natt och löste lite korsord, inga konstigheter där. Lägger ifrån mig pennan ett par minuter för jag skulle göra något. Sen tar jag upp den igen och ska fylla i en bokstav – EXTREM SMÄRTA i hela handen! Vart tusan kom det ifrån helt plötsligt? Det är inte så att jag överansträngt den, man brukar ju känna när man skrivit ett tag att man blir mer och mer stel å öm i handen. Dessutom hade jag inte skrivit speciellt mycket. Och det är inte i nån muskel jag har ont utan det är som att nerverna plötsligt har kommit i kläm. Why?

Jag gick och la mig och hoppades på att det skulle gå över, men känns likadant idag. Det gör inge ont så länge jag inte använder handen, men det är ju lättare sagt än gjort. Kan inte ens nypa ihop fingrarna litegrann eller greppa tag om något för då strålar det till i hela handen. Också om jag håller upp handen gör det jätteont i den.

Jaaaahopp, vafan har man nu gjort för fel? Men det går väl över så småning om jäkla knaskropp. :O