När ska egentligen ”Jag pallar/orkar inte” bli ett okej svar utan att man ska behöva ge en utförlig bakgrundshistoria till sitt val? Ibland så vill man inte gå igenom alla orsaker (tro mig jag har dom) till varför man tackar nej. Och ibland är det faktiskt så att man bara inte orkar helt enkelt, och det borde vara okej. Vi är alla slut ibland, antingen fysiskt eller psykiskt..
Jag bjuder på att ni får kalla mig tråkig EN gång när ni frågar om en grej om jag säger nej. Men allt efter det (om samma sak) kommer inte få mig att ändra mig utan kommer bara resultera i att jag sitter med sjukt dåligt samvete. För tro mig, jag känner mig verkligen svinig och jag ser hur besvikna ni är.. men jag måste tänka på mig själv först och främst.
Det är absolut inte något personligt mot den man säger nej till, jag tycker verkligen inte sämre om han/hon än någon annan! Det råkade bara passa väldigt dåligt för mig just då. Ska man gå på varenda fest, fika, spelning, uppträdande, födelsedag osv. så kommer man få springa runt som en dåre. Det är det väl ingen som pallar? Och tro mig ni kommer inte ens vilja ha mig där då för förr eller senare så sinar det i topphumör-kontot.
Och det är inte för att jag har skaffat pojkvän som jag säger nej till allt. Jag var tråkig långt innan dess och det vet ni, kom igen.. Men självklart är det så att han får mycket av min lediga tid, så är vi alla när vi är kära så kom inte och ge mig skit för det.
Jag har ALLTID varit sån att jag tycker om att ha tid för mig själv ibland då jag sitter och pysslar eller whatever. Speciellt när det är mycket grejer på gång..
Det är ju så nu att jag har mycket på gång med jobbet för jag haft nya kunder, nya saker att lära mig och osäkra tider så vet knappt var och när jag ska jobba. Imorrn sätter jag igång med körkortet också vilket jag är sjukt nervös (och taggad!) inför så det är i mitt huvud ganska konstant. Som några av er vet så kommer det också hända en hel del hemma snart, och det är massa förberedelse arbete inför det att göra. Jag har också haft en rejäl bergodalbana i mitt humör på sistone som min älskling hjälpt mig med. Men allt det där vill jag inte ta upp när jag tackar nej till något.
Jag må vara den största tråkmånsen, speciellt när det kommer till att festa för jag ser inte samma charm i det längre. Och jag kommer nog tacka nej till det mesta framöver, för det är så sjukt mycket ni har bokat in den här vintern (har ni tråkigt eller?!) Visst jag kanske inte vill festa eller så med dig, men när det verkligen gäller och du behöver ett öra eller en axel så finns jag här. Ropa på mig, jag kommer springandes! Jag bryr mig om mina nära och kära och kommer inte försvinna ifrån er, jag finns alltid här. ❤
Det här inlägget är inte riktat till EN person. Det är flera personer som har ”varit på mig” på sistone så det är inget personligt påhopp. Jag ser det mer som en liten påminnelse om att vi alla borde tänka efter lite. Det finns alltid en orsak till varför folk gör det dom gör eller säger det dom säger, och det är inte alltid orsaken är så uppenbar.
(blev tvungen att skriva om hela inlägget för det försvann, så nu har jag säkert tappat/glömt en massa bitar som jag ville ha med.. men ni hajjar grunden iaf)
Chrimy - It takes a fool to remain sane 